Vår son har uppenbarligen tråkiga muskler. Hur har jag kommit fram till den slutsatsen undrar ni… jo, såhär:

De letar ju efter ett fel i hans gen, eller en avvikelse eller vad det nu ska kallas (proverna visar att den finns och i vilken gen – hm, som jag fattat det iaf). De letade på det ”mest troliga” stället men hittade inget där. Nu är den här genen så GIGANTISKT stor (alltså – i mikroskopet) så det tar tid att titta på den.
Så Oisíns muskelprov har skickats ut i Europa för att någon (förhoppningsvis) ska undersöka den som ett forskningsobjekt.
Det skickades ut i vintras (tror vi) och neurologen vet inte exakt var det är just nu – antagligen infryst nånstans i väntan på att nån forskarhungrig (yes, it’s a word!) människa ska förbarma sig över oss och vårt uppenbarligen tråkiga muskelprov.

Tänk om de visste vilken go, härlig kille som det muskelprovet kom ifrån… Då hade de stått på kö! Jajemän!

Där fick ni en liten update – om ni undrat över världens viktigaste muskelprov (för vissa av oss iaf)…

Barnen har det förövrigt bra på Irland och blir rejält bortskämda – men det är deras irlandssläktingar värda (jag tror nämligen de njuter mer av det än vad barnen gör… 🙂 )!