…och tagit ett något tårfyllt farväl av min favoritsköterska (hon som varit där längst). Alltid trevligt att slippa laga mat och roligt att träffa arbetskamrater som slutat. Kul att sminka sig lite (fast mascaran rinner så när man skrattar för mycket) och ta på sig lite piffigare kläder.

Imorgon åker vi till Habiliteringen i Göteborg för det årliga besöket. Det brukar vara enormt påfrestande med massor av folk att träffa och information heeela dagen. Bered er på monsterinlägg inom de närmaste dagarna… 🙂
Så här var det förra året: Habiliteringen i Gbg 2011

Känns lite nervöst – nu ska vi se skillnaden. Har han blivit starkare…? Hoppas!

Ja han fick en arbetsstol på skolan för att han ska sitta rätt och orka och så. För ett par veckor sedan kom snälla arbetsterapeuten och ställde in den.

Allt var frid och fröjd men hon ville flytta väg armstöden lite men då var man tvungen att borra så vi skulle be vaktmästarna.
”Jajemän!” sa jag, tänkandes att detta kommer nog ta lite tid…

Gick ner för att lämna Oisín och informera läraren då jag av en händelse springer på skolans vaktis!
Han är extremt samarbetsvillig och går med mig upp med en gång och kikar. Då var det ju inte ”bara att borra hål” som jag fattat det som utan det behövdes en liten cylinder med gängor att sätta skruven i (heter säkert nåt men jag vet inte och Peter sover).
”Men jag fixar det”, sa den rare mannen. Och jag tackade så ödmjukast och gick glad om hjärtat tillbaka till jobbet. Trodde ändå det är skulle ta lite tid men glad att det kommit igång iaf.

Döm om min förvåning när vi kom till skolan några timmar senare för att hämta en bok och stolen är helt färdig och klar!
I all sin glans:

Och vad säger se andra barnen?
”Coooolt!” enligt fröken.

Man ser inte direkt fram emot att dra upp barnen 6.15 imorrn bitti. Ännu mindre ser man fram emot den promenaden lite i 7 till jobbet och matsalen… -17,3… det är liksom inte ok…. Zzzzzzznark…

Vi har en mörk hall och har pratat om lampor. Till slut gjorde Peter slag i saken och åkte in till Borås med Oisín och handlade lampor.

Sedan satte han upp dem medan vi sov. Blev hemskt bra:

Jag gnällde på honom för att han hamrade på natten och fick SÅ dåligt samvete när han skrev massa förlåt och att han bara ville överraska mig på morgonen…

Lite detaljer i Peters lampbygge:

Fin strykjärnssladd, ist för de skrikika sladdarna.

Peters egenhändigt förminskade (vad heter det längst upp på sladden? Typ...) lampkopp?

Skönt ljus med dimmer, så det kan bli starkt ljus om det behövs!
Vad han kan, min Peter!