Ja han fick en arbetsstol på skolan för att han ska sitta rätt och orka och så. För ett par veckor sedan kom snälla arbetsterapeuten och ställde in den.

Allt var frid och fröjd men hon ville flytta väg armstöden lite men då var man tvungen att borra så vi skulle be vaktmästarna.
”Jajemän!” sa jag, tänkandes att detta kommer nog ta lite tid…

Gick ner för att lämna Oisín och informera läraren då jag av en händelse springer på skolans vaktis!
Han är extremt samarbetsvillig och går med mig upp med en gång och kikar. Då var det ju inte ”bara att borra hål” som jag fattat det som utan det behövdes en liten cylinder med gängor att sätta skruven i (heter säkert nåt men jag vet inte och Peter sover).
”Men jag fixar det”, sa den rare mannen. Och jag tackade så ödmjukast och gick glad om hjärtat tillbaka till jobbet. Trodde ändå det är skulle ta lite tid men glad att det kommit igång iaf.

Döm om min förvåning när vi kom till skolan några timmar senare för att hämta en bok och stolen är helt färdig och klar!
I all sin glans:

Och vad säger se andra barnen?
”Coooolt!” enligt fröken.