Här i Fritsla…

…små och stora tankar i världens bästa by

Valborg i Fritsla!

april24

Jo! Vi firar Valborg i Fritsla i år!

Fast vi flyttar kalaset till Viljans park med en rejäl brasa och en något mindre kör. Kanske ett litet, litet tal och varm korv. Lockande, eller hur? Jag tycker det ska bli roligt – och stämningsfullt. Kl. 19 har vi sagt.

Dessutom jobbar vi med Fritslabladet (mest svägerskan som vanligt) som kommer ut om ett par veckor. Yey! Lite mycket nu men snart kommer väl våren…? Alltså på riktigt?

April…

april17

image

Vad hände med våren…??

Tagged: | No Comments »

Leos lekland och sjukdomsproblem

april12

Vi har tillbringat flera timmar på Leos lekland idag. Jag orkade inte springa och jaga lika mycket som vanligt men lite måste man ju köra…? Det är ju så kul!

Efter ett tag hittade Irmelin en liten flicka (eller flickan hittade henne) att leka med och Oisín gick in och spelade fotboll med några killar. Vi kunde alltså bara luta oss tillbaka och titta på… Gött!

Killarna behandlade Oisín bra trots att han inte kan skjuta som de, han liksom vinklar foten inåt och föser bollen framåt med utsidan av vristen. Han kämpar på och springer så gott han kan.
Helt plötsligt – när han missar mål och ska gå fram och stå i mål – knuffar killen honom. Han faller naturligtvis platt bakåt men tar sig upp och går genast ut till oss utan ett ord. Vi sitter handfallna – VAD i hela friden gjorde han? Och varför?? Killen vänder sig om och säger förlåt.

Jag frågar Oisín vad som hände, vad sa han? Oisín rycker på axlarna, han vet inte. Killen sa tydligen ”Detta är mitt mål.” För att sedan knuffa omkull honom.
Peter och jag debatterade lite tyst varför och om vi skulle göra något. Jag var nyfiken, han verkade inte irriterad eller den ”knuffande typen”, säkert en två-tre år äldre.

Vi reste oss för att gå nån annanstans (killen hade sagt förlåt, jag ville inte bråka) då han vänder sig om och frågar – trevligt: ”Vill han inte vara med mer??”
Jag går fram: ”Jag tror inte det…” Och så kan jag inte låta bli; ”Varför knuffade du honom?”
Han ser olycklig ut: ”Jag skulle bara skoja med honom, knuffa till honom lite” Stackaren!
Jag berättade om sjukdomen och sa att han inte kunde veta det och han såg lite lättad ut. Berättade även för Oisín vad killen sagt och Oisín funderade lite och sa: ”Kanske att jag skulle berättat innan…”

Kanske. Å andra sidan är väl det inte det viktigaste. Jag menar – han är ju så mycket mer än bara en sjukdom… kan ju iofs vara bra att undvika att bli omkullknuffad av folk för att de förutsätter att han har normal styrka.
Jag sa till Oisín att han FÅR säga om han VILL men att det är något han ska bestämma själv, vid varje tillfälle. Inte helt lätt…

Kattens påskpynt…

april5

image

image

Klart vi hängde upp det så Skrym skulle ha något att leka med… 😉 Söt!

Tagged: | 2 Comments »

7 år!

april5

Vår nyblivna 7-åring har precis fått frukost på sängen med o’boy (i den klassiska grattis-muggen) och smörgåsar med jordnötssmör och sylt, pb&j.

image

Det är en glad och sprallig Irmelinis här på morgonen idag…

Tagged: | 2 Comments »

”MEN vad tjock du har blivit, Tilda”…

april1

…sa min chef i veckan och fortsatte:
”Du får ju förstå att det inte är lämpligt att man är så här fet om magen ute hos de gamla. Ni är ju ute och representerar kommunen…”
Mina kollegor reagerade med förvåning och chock – det är verkligen inte likt vår chef att säga en sådan sak (vilken chef gör det liksom??). De satt med tappade hakor och indignerade ansiktsuttryck. Vad SA hon precis?? Det blev KNÄPPtyst och jag kunde inte hålla mig och började skratta, chefen skrattade med och lade armen om mig och sa:
”Jag skojar bara, Tilda är gravid!”
Alla skrattade och jag fick många gratulationer.

De visste ju inte att min chef tog mig åt sidan innan morgonmötet och frågade om hon fick göra ett litet socialt experiment. Såklart hon fick, det var ju jättekul! Vi har en festlig chef!
Jag berättade för henne veckan innan (v 13) och hon tyckte det syntes så väl på mig att hon frågade dagligen efter det:
”Är det verkligen ingen som sagt något??”
Det är väl ingen som vågar… Man ska väl egentligen inte fråga förrän man ser ungen kika ut mellan benen? 🙂

Så nu vet ni! Nr 10 – och 2 – är på G!
Det finns en egen blogg för lilla Draken (som vi kallar bebisen), man kan antingen läsa från första inlägget som är daterat redan i oktober och sedan klicka sig framåt. Här klickar man då!

Eller så går man direkt till förstasidan som heter http://nr5.lindaljohansson.se/

Välkomna!