Det har varit en finfin dag! Det har regnat järnet men jag har fått mitt första ”Surprise-party” (nääästan á la Beverly hills)! Visserligen på jobbet och jag visste att de satt där inne men jag var INTE beredd på att de skulle ligga på golvet och hoppa fram och hojta ”SURPRISE!!” – det var jag inte.
Presenter fick jag också:
Vi pratade nämligen om presenter igår – Peter ringde och sade att han köpt en present (jag nämnde att jag gillar pennor – kulspets tänkte jag. Blyerts tänkte mina arbetskamrater. Fast det var ju väldigt fina, färgglada pennor! Och kinder-ägg är ALLTID roligt!).
Peters present lät sådär lagom rolig:
”Nja den är inte så stor” säger Peter.
”Äsch,” svarar jag ”den kan vara fin för det.”
”Inte så dyr heller…” fortsätter han tvekande. Jag säger inget.
”Kanske inte så rolig heller” avslutar han med.
”Det blir bra, älskling” säger jag hurtfriskt och ser en plasthink för min inre blick…
Så döm om min förvåning när jag får se dessa paket på köksbordet:
Inte illa, väl? Det konstiga var att det stora paketet kluckade ganska friskt när man skakade… Jag funderar på fisk (kan man väl inte paketera? Eller?) eller kanske en såndär termometer där färgglada bollar med grader flyter mot ytan?
Men nej… Eeeennnn…
GLASSMASKIN!! Hur gött som helst (eller hur Johanna?)! Jag kunde inte ta kort eftersom vi skyndade att sätta in den i frysen… 😛 I det lilla paketet fanns ett snyggt grönt underlägg att ha under knäna när man rensar ogräs. Bra att ha det med!
Anna kom förbi innan jobbet med en jättesnygg randig getingfälla från Sagoform och Sonja med sambo kom och gav mig Chai (man får inte skriva -te) och choklad från det exklusiva Theds frukt och delikatess. Mumma! Har även fått rabarberpaj av svägerskan och tårta av Peter. Här har ingen behövt svälta minsann… 🙂
Japp, då var man inte bara 30 utan t.o.m. 30+.
31 är en ganska skön ojämn siffra, tycker jag. Känns som att jag kommer att trivas med 31 – speciellt om de fortsätter fråga mig på leg på systemet…
Det regnar ute och jag har en heldag på hemtjänsten att se fram emot imorgon. Alla andra födelsedagar när jag jobbat har jag bjudit på tårta – i år hann jag inte ioma jag jobbade kväll dagen innan så det får vara. Det finns sockerringar. 🙂
Allergin har slagit till på allvar och jag knaprar piller och droppar ögon dagarna i ända (svider så in i bängen). Kanske att regnet lindrar?
Jag har precis skickat ut inbjudningar till familjen angående Irmelins (och lite mitt) kalas (tycker du att du tillhör familjen och saknar mail så hör av dig!) och hittade allas mail utom kusin Gabriels. Vad göra?
Mobilen ligger uppe och telefonerna… ja de finns men jag orkar inte leta. Jag googlar, förstås. Och hittar facebook (medlem och medlem – jag vill ju bara ha mailadress!) men även detta:
What are the odds?? Det publicerades för bara några timmar sedan… Anyhow, nu undrar jag lite hur den uppvisningen gick till och även varför jag inte var inbjuden? Jag hade hejat jättehögt på Gaby och gjort banderoller. Det hade nog hela familjen gjort om vi vetat. Och hejaramsor!!
Men det var väl bra att han är nöjd med anläggningen, tror ni han ringer nästa gång han har uppvisning?
Japp här kommer den utlovade filmen med Tilda på mekaniska tjuren. Jag tjuter lite tjejigt i min enorma koncentration. Och hörrni: Det är SNYGGT med mage! kvinnligt – eller nåt… 🙂
Dessutom: det är MYCKET svårare än det ser ut…och roligare!
Enjoy:
Tiden? 32 sekunder. Inte lysande men hyfsat, me thinks. Peters tid får ni fråga honom om… 😛
I morse började jag 6.45 och Peter 7.30. Vi hade gjort upp innan om att han skulle ta barnen till dagis (Oisín med – han var enda barnet på fritids så han fick gå på dagis) så de slapp gå upp 5.30 utan kunde sova till 6.30 iaf. Jag skulle upp 6.20 och väcka barnen lite åt Peter.
Söta Peter väckte mig med i morse med världens mjukaste röst:
”Älskling, klockan är fem i halv nu…”
Jag tittade på klockan och vände mig mot honom och svarade:
”Tack, men jag tror ändå jag sover en timme till”
Klockan var nämligen 5.25 – men det är tanken som räknas! 😀
Ja, jag hinner inte… Vädret är för fint och trädgården ropar på mig. Jag rensar ogräs så det yr i luften! Vi har satt upp en gunga under linden som är underbar (både gungan och linden)… men bilder har jag inga.
Det kan ingen göra nåt åt – solsken har den effekten. Det blir det sånhär bloggtorka. 🙂
Jag har fått äran att spela på skolavslutningen i juni och sommarfesten som går av stapeln nu på tisdag.
Jag har övat med barnen och det är så fantastiskt roligt att sjunga med dem! De tar i (ibland behövs lite uppmuntran) och ler när jag ber dem. Lärarna ler också – tror att jag ger ett ganska så entusiastiskt intryck… Med så mycket energi som finns i barnaröster så är det inte konstigt att man blir helt upp över öronen lycklig.
Det är lite svårt när man bara kommer in såhär; ska jag eller lärarna hyssja (man vill inte trampa lärarna på tårna)? Hur mycket prat tillåter de? I vilken ordning tar vi låtarna? Hinner vi sjunga en gång till? Men det funkar!
Sjunga med barn är fan som knark! Fast utan den hemska baksmällan och sökandet efter nästa kick (hmm måste här erkänna att jag bara har läst mig till riskerna – min knarkerfarenhet är ytterst begränsad) – det är bara härligt och jag ler hela dagen efteråt!
Det tråkiga är bara att jag har så lite tid på mig. Man hade kunnat få det tightare och med fler små extrasaker – nu har jag lagt in lite klappar i en låt (ganska svåra) så här i sista minuten. Det kommer inte att bli klockrent – men det kommer att bli!
Åh jag vill göra så mycket! Jag har så många idéer… fina fina barnen!
Idag kommer sjukgymnasten för att träffa Oisín hemma hos oss, rapport kommer. Jjag kommer även skriva inlägg om besöket hos neurologen i Gbg även om det inte är så värst mycket att skriva om… Jobbar 6 dagar den här veckan så idag är min enda lediga dag.
Jag hade en väldigt hektisk natt – i drömmarnas land. Sprang som tossig runt och gjorde saker överallt. Körde bil och hade mig…
Till slut fick jag sätta mig ner och pusta ut och äta en GIGANTISK kanelbulle (as you do). En sådan stor som det finns på caféer i det göteborgska Haga. Men den här var så gudomligt god så ni anar inte!! (Tycker de är aningens torra eller degiga annars – goda men liksom inte perfekta…)
Mitt i den stora mumsiga bullen ringer min väckarklocka och jag vaknar yrvaken, och tycker mig fortfarande kunna ana smaken av den perfekta Haga-bullen i munnen.
Vad gör man?
Jag gjorde det enda rätta; tryckte på snooze-knappen och lade mig ner för att äta resten av bullen.
Innan jag insåg att bullen bara fanns i drömmarna och att jag inte får äta resten av bullen bara för att jag somnar om. Det blir ist så att jag får stressa iväg barnen på cyklar… så jag släpade mig upp. Tunga, tunga måndag morgon – utan en endaste bullsmula.
Som tur är fick jag jättegott vetebröd av svärmor ist. 😀 Tummen upp för det!
Vi har börjat ”bo in oss” lite mer nu. Jag har fått mitt musikrum och nu vet jag ungefär vad jag kan göra med trädgården… Trägården ja… Det är så VANSINNIGT lyxigt med en egen trädgård där det dessutom knappt är någon insyn. I april hade vi en gigantisk SJÖ av Scilla som bara lyste… En av de första dagarna (19 april) åt vi lunch ute i trädgården med Scillan lysande i bakgrunden…
Dessutom har vi ju blivit med dessa underbara katter! Båda kelsjuka till max (även om Skrym måste välja själv om och när han vill bli klappad. Shiram… tja det känns som att han ibland misstycker men är lite för lat för att göra något åt det. 😀 ).
Shiram kommer ofta fram och ”pratar” med oss – speciellt när det är matdags. Skrym däremot jamar uteslutande när han är hungrig. De stryker sig mot oss om och om igen. ”Den är min och den är min och DEN personen är definitivt min! Han ger mig mat.” 😀
De är knappt inne nu utan kommer bara in för en munsbit då och då (tja Shiram gluffsar i sig allt han kommer åt och går sedan ut igen…) och man blir så glad när man ser dem sitta utanför och vänta på oss på morgonen… Goskissarna!
och Sonja med sambo kom och gav mig Chai (man får inte skriva -te) och choklad från det exklusiva Theds frukt och delikatess. Mumma! Har även fått rabarberpaj av svägerskan och tårta av Peter. Här har ingen behövt svälta minsann… 🙂
