Nu när jag sitter framför datorn kom det näsblod – igen! Så nu har jag fått tid hos en AT-läkare, Hanna, på Vårdcentralen imorgon. De får tycka att jag är fånig (vilket de säkert inte gör, de är ju professionella) men det är inte mysigt med allt detta blödandet! Ner i halsen och det… ryyyys…
Nej! Hoppas det inte är något fel, jag tycker bara det verkar konstigt att blodkärl helt plötsligt lägger sig ytligt efter 30 år…. Eller?
Laddar även inför tandläkaren i em. Det är mycket nu! Idag pluggar jag lite ergonomi. Wohoo!
Jag har börjat blöda näsblod den senaste månaden eller så. Kanske i två månader? Jag som ALDRIG brukar blöda näsblod annars (spelar ingen roll hur hårt jag slår mig på näsan). Det hände några gånger när jag var gravid och sprang omkring och stressade på jobbet men aldrig annars… Helt oprovocerat (såvitt jag vet) har det börjat blöda (och nej, jag är INTE gravid, spiralen sitter där den ska och mensen är riklig).
Droppen (haha) kom idag när jag lade mig att vila en stund efter jag lämnat barnen på dagis och vaknade och kände mig lite snorig. När jag drog fingret under näsan (på väg upp ur sängen till papper) så var den alldeles röd av blod. Naturligtvis fick jag både på kudde och täcke med (lite bara) och måste bädda om. Jag sprang upp och snöt mig försiktigt. Det skvalade inte men rann som en liten rännil och ville inte sluta… Det rann ner i halsen istället och jag spottade blod och mådde illa. Det slutade efter en liten stund men SÅ äckligt!
Det händer inte så ofta men är ovant och efter dagens strapats känns det lite otäckt… Är det normalt att spontanblöda näsblod? Jag kan väl knappast snutit mig eller knuggat sönder blodkärl i sömnen? Eller? Ska jag vara orolig?
… är inte så värst roliga. Det är den tråkigaste dagen på hela veckan (om du frågar mig), så jag vill liva upp er tisdag (och min!) lite med en av de absolut roligaste sketcher som någonsin gjorts…
Mina damer och herrar, jag ger er (tadaa!) BERGSBESTIGARBRÖDERNA:
Det är så sjukt roligt att jag gråter av skratt – varje gång. När Anders hostar… ja, det är så sött att man ramlar av kökssoffan…
Snacka om komisk timing, Galenskaparna (och After Shave, förstås) är fantastiska! Bröderna Eriksson borde få Nobelpriset i humor (hihi).
Titta nu igen och tänk… ”tisdagar är nog inte så illa ändå…!” Det gör jag.
… ska det bakas idag. Det är egentligen Peters specialitet men han jobbar ju kväll idag (eller ikväll då, om man ska vara petig). Jag får ta på mig ansvaret och svänga ihop några kanelisar med barnen när de kommer hem från dagis och skolan så sent som 16.00 idag.
Jag har alltid hedrat Kanelbullens dag, t.o.m. på Irland där det bara fanns torrjäst att tillgå. Minns inte hur vi gjorde förra året, har inte bloggat om något bak iaf… det var mycket Hammarby vid den här tiden förra året ist.
Jag pluggar på, idag står det mycket psykologi på schemat. Jag har 3 ämnen som avslutas i slutet på nästa vecka. Just den veckan ska vi sova på sjukhuset med Oisín för att undersöka hans nattliga syreupptagning (mellan tors – fre). Ska försöka hinna med 3 prov på sjukhuset(?), för att inte tala om inlämningar + att vi (Sara och jag) måste repa inför spelning som stundar på måndagen den påföljande veckan.
Världens bästa fredagslåt! Jag blir lycklig i hela kroppen och vill bara dansa ( den ville inte vara med men ni kan ju trycka på länken 🙂 ):
Den här sången kommer jag att bära med mig idag. Låt den fylla din dag med! 🙂
Videon är ju bara för härlig! Framför allt, titta på söta Robert Smith – speciellt när han klappar händerna runt 1.05. Påminner lite om gammelmormor… När du ändå är där tycker jag du ska kika på den hysteriskt lustiga, dansande snubben med jättemasken. Han står bakom till höger. 😀 Tänk så vansinneskul de hade när de spelade in videon! Inget dåligt fredagsmys, det inte!
Just nu går jag och bara toklängtar efter ett hus. Ett lagom stort (runt 150 m2), ca 5-6 rum o kök som inte ligger för långt utanför byn (fast egentligen är vi nog ganska flexibla, bara det känns RÄTT)… med en lagom trädgård där vi kan släppa ut barnen utan att vara orolig över att det kör förbi bilar hela, hela tiden. Jag tycker inte om att de leker med bollar eftersom det inte är ordentligt stängt ut till vägen – bara ett meterhögt staket. Jag är livrädd att Irmelin ska råka skjuta ut en boll och bara springa rätt ut…!! Usch!
Jag tycker inte folk kör särskilt fort, det är inte det. Men å andra sidan krävs det inte så mycket… Bilar är så hemskt hårda och Irmelinisar är så ömtåligt mjuka…
Jag skulle så gärna vilja hitta något, jag börjar känna mig instängd i lägenheten nu. Vi har ju ett lånelöfte, det är bara SÅ frustrerande att gå och vänta på att ett hus som känns ”som vårt” ska bli till salu… Suck…
Är inne på hemnet.se minst en gång i timmen när jag är hemma. Ifall, ifall…
Idag har vi shoppat present till viss bror… och jag har pluggat psykologi. Nu ska jag spela lite, måste tuffa till fingertopparna, de är lite mesiga. Tjing!
Tydligen så blinkar bara hälften av bilisterna i Sverige när de ska svänga. Jag blinkar ALLTID. Jo, det är säkert, varje liten pyttesväng jag gör (i korsningar och vid filbyten bara förstås) blinkar jag även om klockan är 4 på morgonen och det inte finns en enda bil, cykel eller krokodil inom synhåll. Handen är där av sig självt och pillar upp – eller ner – spaken.
Samma sak i rondeller. Jag blinkar alltid innan jag kör in i rondellen (om jag inte ska rakt fram) och ALLTID innan jag kör ut ur rondellen. Jag har mest svårt att förstå varför man inte skulle blinka? Det är inte särskilt krångligt eller jobbigt och man kan ju knappast skylla på tidspress, det går väl av sig självt…?
Tydligen är kvinnor något bättre än män men busschaufförerna är bäst. Jag funderar nu lite på om busschaufförer är ett alldeles eget kön…?
Enligt artikeln på SVT (länk) så är det motormännen som gjort undersökningen och de tycker nu att polisen ska ta tag i detta. De vill ha en nationell trafikpolis som tar tag i de dåliga vanorna. Som det är nu så prioriterar polisen rattfylleri, hastighet och bältesanvändning. Ja, är det inte vansinnigt?? Det är väl viktigare att folk blinkar i korsningar än att man kör nykter?!
Vi var hos Sara och T i Göteborg förra helgen och upptäckte nåt kul. Väldigt kul, faktiskt!
Det var Peter som kom ut från toaletten och ställde den helt normala frågan: ”Är det era tandborstar som står inne på toaletten?” ”Ja…?”, svarar Sara och vi såg nog alla ut som levande frågetecken…
Det visar sig att Sara och T har exakt samma tandborstar som vi hemma. Märke och färg stämmer på pricken. En brandgul (orange is a fruit!) och en grön!! Sådana här sammanträffanden är ju så kul! Vi träffas ju inte särskilt ofta (även om det är några gånger om året) så vi har nog inte inspirerats av varann utan det är nog en sån där roligt/tokigt/sjukt sammanträffande. Jag var tvungen att fota!
Saras och Ts tandborstar:
(Ni ser på mitt koncentrerade ansiktsuttryck hur spännande jag tycker det här är – vardagsdramatik är toppen! Eller helgdramatik då – detta var ju på lördagen…)
Min och Peters tandborstar (med det piffiga peace-plåstret från senaste bröllopet vi var på):
Kul va?! Jag kan även meddela att herrarna har i båda familjerna valt den brandgula tandborsten och damerna den gröna!
Gud, så roligt!!! Hittade denna på nåt som kallas twitter (har lite dålig koll på ”nymodigheterna”), så jäkla roligt!!
Ni som sett ”skogsturken” vet… Shit, så roligt! Jag kanske ska länka om någon missat denna roliga film. HÄR. Jag undrar fortfarande… kallas han ”skogsturken” för att han är i skogen eller för att han är skogstokig…?
Nu har jag tittat på bilden flera gånger och jag bara fortsätter skratta… det är som det där skämtet med flygplanet som landar i djungeln… Kan inte sluta fnissa!
Förresten har jag lugnat ner mig angående SD. Nu får vi bara ta nya tag och öka integrationen (hihi, såg efteråt att jag skrivit ”integreringen”… Var bara TVUNGEN att ändra) och förståelsen mellan oss och våra medmänniskor. Kärleken vinner alltid över hatet i slutändan! God natt!
Jag lyckades inte få tag i tjejen som tagit kortet för att fråga om det var ok att låna. Skulle det vara så att hon misstycker så tar jag bort kortet pronto. Just say the word! 🙂
Halleluja!
Vi har tänkt och hoppats och letat… man skulle egentligen skaffa sig… och så vidare. Och så ville en arbetskamrat bli av med sin, så vi slog till!
Nu bor den här på vår diskbänk:
Välkommen, vännen! Lite trångt är det men vi ska nog trivas med varann. Vi ska ge dig massor av jobb, oroa dig inte för det… 🙂
