Hade tänkt skriva ett små-argt inlägg om jätteparaplyer längst fram på framträdanden. (Ja, det regnar men ta på er mössa eller ställa er längst bak!)

Men ist nöjer jag mig med att konstatera att efter ösregn kommer (om man har tur) katthäng…

Det är mysigt att hänga med Shiram… 🙂

Vi har fina gottegris-kissar, vi…

Shiram är en mycket hungrig katt. Han sitter på kommando – varje gång. Jätteduktig! Även utan godis, men man bara måste ge honom godis när han är så duktig!

Jag gick vidare med att försöka få honom att ligga ner men det fick jag ge upp. Tror inte han var riktigt bekväm med det så jag provade ”vacker tass” fast jag säger bara ”tass” och håller handflatan upp. Det tog längre tid än ”sitt” men idag släppte det!

När jag säger ett bestämt ”tass” lägger han sin lilla tass i min hand, spinner och småkloar lite. Sedan mumsar han i sig kattgodisen och tittar uppfordrande på mig efter mer. Ibland får han det – han är ju så söt!

Mina blåögda killar… 🙂

Detta är precis vad jag drömt om:

Heeela vårt musikrum är fullt av musicerande barn och vuxna. En underbar kakofoni av toner som strömmar ut över hela nedervåningen (och Fritsla). Alla 7 kusinerna på samma gång – och diverse bröder/pappor. Efter det – Korv stroganoff! Nu är det alldeles tomt i huset igen (sånär på oss som bor här förstås).

Shiram sitter på kommando!! Det kommer på film, var så säkra! Nu ska vi öva på ”ligg”, tror jag. Eller ”vacker tass”? Eller ”rulla runt”? Fast det får ju inte vara för bökigt – han är ju så lat… 🙂

Vi håller på att lära Shiram att sitta på kommando. 🙂 Det går faktiskt ganska hyfsat! Det är ju inte det att han är sådär mycket smartare än andra katter – utan hungrigare. Helt enkelt.
Sådär så att hungern vinner över latheten – för katter är inte dummare än hundar, snarare tvärtom om du frågar mig. Katter är helt enkelt för smarta  för att göra saker på kommando.

Vi köpte en sådan där ”klicker” för en tia på GeKås och jag började i helgen med att hålla godis framför nosen och putta lite på rumpan samtidigt som jag säger – ganska bestämt (inte som Peter som röt till så katten hoppade en meter) – ”siiiiitt” om och om igen. När han till slut satte sig så fick han godisen samtidigt som jag klickade och berömde massor.

Barnen tycker det är jättekul och hjälper till. Idag har det faktiskt räckt med godis och EN lätt puff på rumpan för att han ska sätta sig ned. Lite tveksamt (han tycker nog det är fånigt) men vad gör man inte för lite götta, liksom 😀

Här har han slutit sina blå för en kattlur på trappan… Goding!

Mammas och pappas katter (egentligen Birkas, eftersom Johan är allergisk så fick katterna bo på 1an) heter Shiram och Skrym. Båda har fått namn från Sagan om Isfolket – utom Shiram 🙂 .

Från början hette han Shira (efter den utvalda i Taran-gai som fann vägen till den klara källan tack vare sin renhet) – när vi trodde det var en katt-flicka. Sedan insåg mamman och pappan att de två svarta ”bollarna” därbak var ett mer manligt attribut… Så lades ett ”m” till i namnet och vips var hon en han! Han är en riktig tuffing som pratar mycket och är kelsjuk. han är tre-färgad, blåögd och skelögd…

Skrym (som fått sitt namn efter en man som levde i Isfolkets dal på 12-1300-talet någon gång. Han var drabbad men god och med en ovanligt klar hjärna) är en ängslig katt, men kärleksfull om man ger honom tid.

Båda kissarna är evinnerligt älskade av alla i familjen.

Tyckte det blev lite kul med Skrym som tittar ut och min spegelbild i glaset på samma gång