Irmelin har ju totalvägrat byxor i säkert nästan 3 års tid. Kjol och klänning är det som gäller och det funkar ju faktiskt när det finns overaller på vintern. Ska hon vara ute och leka när det inte är overall-årstid har hon fått ha på sig byxor över strumpbyxorna – med lite övertalning.

Igår när hon skulle gå ut och leka med kusinerna hände något smått mirakulöst! Hon hade gått omkring i badkläder hela eftermiddagen (lägenheten är smått tropisk och Irmelin är varm av sig) och gick nu in till sitt rum och tog på sig – hör och häpna – JEANS!

Klart man förevigade det ögonblicket!

Hon ser så stor ut! Smalare och inte så mycket småtjej över henne, tycker jag. Helt plötsligt är hon vår stora tjej som faktiskt börjar skolan till hösten (F-klass, men ändå!).

Idag har hon dock gått tillbaka till kjolarnas underbara värld. Hello Kitty-kjolen (från irlandsfamiljen förstås) åkte på.

Men jag känner ändå att det finns hopp…! 🙂 Visst är hon fin??

Här kommer de utlovade bilderna på fukten i vårt sovrumstak:

Ur varenda fläck droppade det vatten. Ur den största (mittenbilden) rann det vatten! Vi borrade hål för att dränera men det hjälpte inte – spred sig ändå. Sprang runt med hinkar medan vi tog isär sängen och flyttade den… och en kräkandes Irmelin på det…! Vilken natt…!

Såhär ser vårt sovrum ut nuförtiden:

Ni kan tänka er hur smidigt det är att dela sovrum med barnens lekrum… Nu har vi ändrat om med sängen längst bort och soffa och bord närmast. Funkar bättre – men inte drömscenariot, direkt.

Så vad ska de göra? Jo vi har fått en björn men inte vilken som helst utan EL BJÖRN. I bestämd form. BJÖRNEN. Stabilt!
Han brummar och ser ut såhär 🙂 :

Vi har ifrågasatt planen att försöka torka ut utrymmet mellan yttertaket och innertaket genom innertaket för att sedan måla över fläckarna men nu är det så de tänker göra. Hade det varit vårt hus hade vi inte gjort så. Vi gillar nämligen inte mögel nåt vidare.

Nu har det börjat regna igen, hoppas de lyckats täta taket… annars märker vi det ikväll.

SPAM är kul! Och då menar jag inte burkskinkan utan dator-sorten. Jag har ett filter på min blogg men jag läser alltid allt innan jag deletar. Varför? Jo, det är ju så roligt! Nej, förresten, inte alltid. En gång hade jag fått 150 spam över natten. De gick jag inte genom, det erkänner jag. Men oftst är de typ 5. Lagom.

Roligast är de amerikanska, extremt fjäskiga… humorn i det hela, är att nästan alla kommer på det här inlägget: Melodikrysset v 6!! Humor!
Inte en enda bild och bara något så extremsvenskt som facit till melodikrysset… Titta så får ni se, det är verkligen inte så särskilt spännande, inte ens för en melodikryss-fantast som jag…
Men så här tycker min ”amerikanske vän” som bara ”råkade” surfa in på min blogg:

An impressive post, I simply passed this onto a college student who was conducting a small analysis on that. And he in fact purchased me snacks because I found it for him…smile. So let me rephrase that: Thanks for the treat! But yeah Thanks for taking the time to consult this, I feel intensely about it and take pleasure in learning more on this subject. If feasible, as you gain expertise, would you mind inserting your web log with more information and facts? It is very essential for me. Two thumbs up for this blogpost.

Naturligtvis finns det en länk till ett ställe där man kan få hjälp att få såååå många fler läsare på sin blogg genom reklam eller något annat. Den här gången var det online surveys. Tack men nej tack. 😀

Ja det är roligt att blogga…! Jag jobbar fortfarande på att få tummen ur och visa våra fina takfläckar. Vi fick en avfuktare igår, den ska jag fota och visa med… Det är lite roligt för den heter ”Björn” och brummar…. Hihi! 😀

Hmmm… Ni som känner mig vet hur löjligt – ja, nästan perverst – fascinerad jag är av katastrofväder (och väder rent generellt).
I staden Toowoomba (hur sött namn?? låter aboriginskt) utanför Brisbane i Queensland (Fina, har du varit där?) har man haft en rejäl översvämning.
Fast det är tragiskt – vet inte om det krävt människoliv men de ekonomiska skadorna är säkert stora – så kan jag inte låta bli att nästan rysa av ”awe” inför naturens krafter. Tänk vad vi är små ändå…

Jag länkar till svt.se där jag såg videon (längst ner i artikeln). Jag vill tipsa om slutminuterna när man ser vad vattnet ställt till med, det är inte riktigt klokt…!

Senare ska ni få se vad vattnet ställt till med i vårt sovrumstak. Det är inte på långa vägar lika dramatiskt men jäkligt bökigt att sova i barnens lekrum… För alla inblandade.

Edit 14.20: SVT har även gjort en liten sammanställning med 20 bilder och enligt den har 9 personer omkommit, många saknas fortfarande. Usch så tragiskt! Vill ni se bilderna så länkar jag till dem HÄR. Man känner sig liten…

Ikväll är den stora FIFA-galan i Zürich. Ni vet, den där Linus Hallenius kan vinna The Puskas award för årets vackraste mål. Linus är inbjuden sedan december men jag får nöja mig med att titta på nätet… 😉
Det verkar inte som om någon svensk kanal visar galan.

Vill ni titta på de vackra målen igen så kan ni följa länken HÄR. På den siten kan ni också se galan senare ikväll om jag förstått det hela rätt.

Jag börjar skolan idag, barnen skulle börjat men blir hemma t.o.m. onsdag. Projektarbete och Arbetsmiljö och säkerhet står på schemat. Jag och två andra tjejer i Borås-området har format en liten grupp att projektarbeta i. 🙂

Om någon undrar över illamåendet så hänger det i. Jag har inte blivit magsjuk och mådde faktiskt inte sämre trots att Irmelin kräktes järnet. Var lite orolig men det gick faktiskt bra. (Hon sitter och tittar på My little pony nu. Pigg som attan. Men dagis har 48 timmars-regel och den respekterar jag.) Jag väntar fortfarande på svar från läkaren, skulle nog komma i slutet på den här veckan sa sköterskan som tog proverna. Bara att bita ihop.

Edit 22.30: Ja, Linus vann ju inte… Trist! Priset gick till turkiske Hamit Altintop för detta målet: LÄNK. Äsch.

Jo det är sant! Det sprider sig över nästan hela innertaket med läckor här och var. Vi har nu fått flytta sängen till lekrummet (pust och stånk). Tagit isär den och satt ihop den igen. Mitt i natten.

Mitt i allt detta vaknar Irmelin och tokspyr. Tur att hon är stor nog att hojta innan så inget kommer i sängen. Hon är så duktig, vår lilla flisa… Varje gång!
Vi skulle ju på teater imorgon – Madicken – i Gbg. Jag undrar om inte Irmelin är den som sett mest fram emot detta av alla kusinerna… Hon sa innan – mellan kaskaderna – att hon hoppades på att vara bra imorgon. Jag hade inte hjärta att säga som det är… inte kan man släppa ut henne i en foajé/teater full med barn… tungt.

Jag upptäckte läckan 23.30 och då hade den precis börjat, som tur var! Tänk om vi varit bortresta… Adjöken sängen… Jag ringde hyresvärden men han låg väl och sov som vettiga människor… jag var faktiskt på väg i säng själv då. Så blev det inte.

Imorgon (idag) kommer bilder och kanske t.o.m. en liten film på det söta (tänk positivt!!) ploppandet… Vi får se vad morgondagen bär i sitt sköte.
Gäsp!

Undrar om hon kräkts färdigt än?? Vågar man gå och lägga sig? Klart man inte mår bra med så mycket kräks i magen, som min bror brukar säga.

2010 avslutades med fantastiskt vackra iskristallskreationer. Den ovanliga kombinationen av tjock dimma och -15 ger ett oefterhärmligt landskap:

På nyårsdagen löste vi melodikryss som vanligt (utom Peter som var… indisposed…) och sedan gick jag på en liten promenad. På Klevliden hade det runnit mängder med med vatten nerför byaberget (som alltid) och skapat tjock, tjock is och sol på det… SÅ maffigt!

Dagen efter lyckades svägerskan och jag ge oss ut på promenad också (jag hade tydliga ambitioner i två dagar… synd att det gick över) och tog vägen runt Finabo. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att fota:

Känns nästan lite synd att man bara har en mobilkamera men lite kan man njuta av bilderna även om de hade kunnat bli SÅ mycket bättre… När jag får jobb är en någorlunda bra kamera det första jag ska investera i. En liten som man lätt kan ta med sig.

Jag rekommenderar en liten klick på bilderna för större bild. Det är värt det! 🙂
Nu ska jag ta med mig min karl och uppsöka närmaste säng. Nattis!

Det är en sällsam känsla att stå på Kastrup och räkna ner minuterna tills de landar. Det sticker i fingrarna och jag försöker avleda uppmärksamheten med en ”trevlig” deckare (Dödergök av Katarina nånting) och människobetittning. Jag är så förväntansfull och nästan hektiskt nervös. Jag ler åt alla.

När de har landat så står jag vid utgången. Det är superviktigt. Jag MÅSTE vara där när de kommer genom dörrarna så jag vågar inte annat, har inte ro till något annat heller…
Varenda person som går förbi granskar jag noga… ser han inte lite irländsk ut…? Står de DUB på väskan där? Det värker i bröstet av återhållen gråt. En och annan tår letar sig fram – av förväntan.
Varje gång jag skymtar något gult genom skarvarna (som i flygplatspersonal) står jag på helspänn. NU, kanske… nej. Det brukar ta tid, 45 min stod jag så idag. Redo att springa fram och ta dem i famn, krama dem och andas in den underbara lukten av Oisín och Irmelin. På helspänn med vita knogar eftersom jag kramar räcket så hårt, varje gång jag blir medveten om det så släpper jag taget och försöker slappna av men snart finner jag mig stående på samma sätt igen…

Så ser jag dem, sekunden efter ser de mig och jag KAN inte hejda tårarna. Suddigt ser jag dem släppa väskorna och springa mot mig och rakt in i famnen. Jag är så lycklig att det gör fysiskt ont. I magen, i hjärtat, bröstet överallt. Jag blir tvungen att sätta mig ner på knä innan jag svimmar men det är så UNDERBART! Jag blir hel igen. Irmelin gråter lite med och Oisín pratar konstant. De är SÅ fina!

Annars har resan gått bra. Hade fantastiskt trevligt sällskap ner. En dam några år innan pensionen med ett fascinerande öde. Jag hade tur som fick träffa henne, en oerhört stark kvinna som gått genom flera kriser och kommit ut starkare på andra sidan.
Klart att tågen var lite försenade men vi missade inga anslutningar eftersom de i sin tur också var försenade… Personalen på SJ gör ett hästjobb och ska ha massor av cred!
Jag är dödstrött och ser fram emot att lägga mig för att tillbringa hela morgondagen med de ljuvligaste barn man kan tänka sig…

Gick och tog mina prov idag, svaret får jag inte än på ett tag. Slutet på nästa vecka om de inte hittar något akut. Illamåendet hänger i men jag kan leva som vanligt förutom viss yrsel och svårt att äta. Lite går ner och det funkar…

Går just nu och väntar på att det ska bli morgon så jag kan åka och hämta världens (i mina ögon) finaste barn. Hoppas på en lugnare resa denna gång! Vad man längtar…
Har ikväll slagit in barnens julklappar, så kul!!

Ja, bror min har konspirationsteorier så det räcker… För er som läst på bloggen och inte pratat med mig personligen kan det kanske misstänkas en och annan bebis i min mage. Så är inte fallet och det har konstaterats av BM på MVC. Jag har gjort gravtest och det visade negativt + att spiralen (koppar) sitter där den ska.

Illamåendet beror på något annat. Frågan är bara vad och jag hoppas testerna på måndag ska kunna ge mig svaren. 🙂