Ni vet de söta småfåglarna som befolkar våra trädgårdar och äter våra överblivna äpplen och uthängda talgbollar…? De räknades nu i helgen – vi hade fullt upp med att flytta runt i lägenheten (den 3-rums rockaden var inte att leka med…) och hann inte räkna en endaste liten Blåmes (de är ju hur söta som helst!).
Habiliteringsposten kommer, som alltid har man ganska mycket att smälta. Dessutom missade jag en dags studier så jag har lite att ta igen. Men info kommer, lovar. 🙂
Jag mår sådär, men efter det negativa grav-testet (sa ju det!!) sa de på gyn att de ska försöka kalla mig snart. Så ska det ju göras ultraljud på magen av en läkare (i Borås) med.
Jag är så väldigt trött, somnade lite (halvtimme) på soffan men vaknade när Peter ringde. Hjärtat slog med vanvettig fart och jag hörde pulsen i hela huvudet. Mycket obehagligt. När vi lagt på ringde jag till skolan (Oisíns) och började skaka i hela kroppen. Nästan som kramp. Obehagligt! Antagligen spände jag mig för jag lyckades få det att sluta när jag koncentrerade mig på att slappna av.
Kanske var det det dåliga samvetet som spelade mig ett spratt? Tupplur mitt på dagen…? INTE ok! 😉
Vad det än är så är det trist! Nu har jag gnällt färdigt och tänker gå och lägga mig med lättat sinne! Nattis!
…men ingen habilitering för oss. Vi skulle ju på möte idag, bara Peter och jag, vårdplanering för Oisín men de var sjuka i teamet så det blev uppskjutet. Blodgivning blev det ändå och här ser ni beviset:
Han var duktig och stabil. Kanske något liiite småyr men inte så det märktes. Däremot snubblade jag på en gren utanför och ramlade platt fall i backen! Skrapade handflatorna men mest ont gjorde det i magen för att jag skrattade så mycket. Gud, vad det måste sett komiskt ut!
På bilden kan ni se den fina, fina förlovningsringen också… Vi tar väl en bild till, så ni riktigt ser hur bandagerad han är… 🙂
Så fick jag en ursäkt att hålla honom lite extra i handen med.
Har nu ringt doktorn och de skulle beställa tid för ultraljud och bad mig även ringa gyn. Så det gjorde jag och de ville jag skulle göra ett grav-test till. Bara för att vara på den säkra sidan.
Nu vet jag att chansen/risken är så LÖJLIGT liten (annars hade jag inte postat om den här, men BÅDE ett negativt gravtest och en kopparspiral på rätt ställe konstaterad…) men ändå blir jag lite pirrig… sådär att timingen suger och jag vill väl inte just nu men ändå… ja ni vet.
Efter detta ska jag återkomma till gyn och bli kallad till ett besök.
Imorgon åker vi med Oisín till Göteborg. Vårt första besök på habiliteringen där, förhoppningsvis hinner vi fika lite snabbt hemma hos moster Fina och Niklas med, nu när vi ändå är i krokarna.
Jag mår helt hemskt illa och ska försöka få lite, lite plugg gjort innan jag ska krypa till kojs. Tjing!
Jaha, igår var det dags igen… Efter melodikrysset (svårt!) blev hon hängig och orkade inte ens dansa ut julgranen… Hon satt i Peters knä medan vi andra dansade.
Mitt illamående smällde i med full kraft igår igen (insåg att det dämpats lite – även om det aldrig försvunnit helt) och jag kunde omöjligt dansa runt i ”…får vi lov, får vi lov att sjunga flickornas visa” i ”Räven överraskar grisen” som vi alla sjöng i första versen (ska ju vara ”Räven raskar över isen”!) utan att det snurrade och jag fick böja mig dubbelvikt för att få ner blod i huvudet. Vad fasen är det för FEL på mig?? Magen ser konstig och lite svullen ut och det känns inte alls bra (eller så är jag bara tjockare än jag tror… 🙂 ) jaja, det var en parantes.
Vi åkte bil hem och hon fick ju feber, naturligtvis. 38,3. Efter en tupplur steg den till 39,5 och hon sov lite till. Peter (och lite jag) städade ur köksskåp och jag kikade på hus (för litet för oss, men i toppenskick).
Irmelin sov lite till igen och mådde illa, sa hon. Då kände jag att hon legat hela dagen (kunde inte somna om) och vi tittade på film.
Febern sjönk och sjönk och till slut hade hon bara 37,5. Då kräktes hon. I en hink, vatten och Aloe vera-dryck. Sedan var febern nere på normala 36,8 och hon åt smörgås framför ”Fångarna på fortet”.
Sov sedan gott hela natten och idag är hon som vanligt!
Vi fick frukost framdukat idag med kokt ägg och allt. Vår duktiga Oisín kokade ägg på alldeles egen hand (med instruktioner från oss men vi behövde aldrig gå ur sängen). Det var tungt att bära kastrullen men han fixade det! Han tar aldrig onödiga risker, känner han att han inte fixar det så säger han ifrån med en gång. Han var stolt som en tupp (hihi, ägg, tupp, ja ni vet…) och äggen var goda, sa Peter.
Nästa steg är att lära honom göra te. 🙂
Kommer ni ihåg när det regnade in med det söta ploppandet och allt…? På måndag – 2 veckor och 2 dagar efter läckan – kommer de och målar. Jag fick beskedet i torsdags när han kom hit.
Jag frågade om det inte finns risk för mögel men det skrattade han bara bort som om tanken är helt absurd. Men jag frågade ändå hur man vet när det är torrt under yttertaket (eftersom man inte kan se det, menar jag), då svarade han att man inte kan veta det men det torkar av sig självt sen eftersom det drar luft där uppe. Jag ifrågasatte hur han kunde veta att det var väl ventilerat där uppe (vi frågade vad som fanns däruppe när de var här och lämnade ”El Björn”, de hade ingen aning), det tog han för givet att det var, sa han.
Jag gjorde en Helena Bergström 🙂 och kunde inte släppa det: ”Vad är det för isolering däruppe? Torkar den verkligen?” ”Nä, isolering” sa han, ”det är bara luft där uppe.” ”BARA en luftspalt??” ”Japp,” svarade han självsäkert.
Det tycker jag låter väldigt konstigt, dels för att det verkar konstigt att man inte isolerat ett tak alls och dels för att de faktiskt inte visste för en vecka sedan…
I vilket fall så sa jag ifrån väldigt bestämt att blir det mögel så flyttar vi OMGÅENDE. Jag hoppas att han inser att vi kommer ringa miljökontoret om ett par månader för att mäta och är det så att det finns mögel så flyttar vi ut på dagen.
Framför allt för Oisíns skull – han har åkt ambulans p.g.a. en allergisk reaktion redan – jag tror inte ett hem med mögel vore bra för honom alls.
Jag är ingen expert, jag hoppas att hyresvärden vet vad han gör för jag tvivlar på att hans ”expert” gör det… Hm… Peter säger åt mig att släppa det, det är inte vårt hus. Visst har han rätt, jag släpper det NU. Jag har iaf uttryckt min oro, mer kan man inte göra…
På måndag ska Peter och jag på vårdplanering i Borås på habiliteringen där. Oisín ska inte följa med.
Peter ska passa på att lämna blod för första gången. Duktiga, duktiga Peter! Önskar att jag fick…
På tisdag ska vi också till habiliteringen men då i Göteborg, ute på Hising island. Han ska t.o.m. ha med sig ombyte för övningarna denna gång. Tror ni han är nervös och orolig? Inte våran Oisín, inte! Han är laddad till tusen. Stabil pojke den! 🙂
Får man bara ha med sig sitt DS så blir allt bra… 🙂 Han som aldrig haft varken napp eller tumme som liten… ska sånt här börja nu?? 😉
Mammas och pappas katter (egentligen Birkas, eftersom Johan är allergisk så fick katterna bo på 1an) heter Shiram och Skrym. Båda har fått namn från Sagan om Isfolket – utom Shiram 🙂 .
Från början hette han Shira (efter den utvalda i Taran-gai som fann vägen till den klara källan tack vare sin renhet) – när vi trodde det var en katt-flicka. Sedan insåg mamman och pappan att de två svarta ”bollarna” därbak var ett mer manligt attribut… Så lades ett ”m” till i namnet och vips var hon en han! Han är en riktig tuffing som pratar mycket och är kelsjuk. han är tre-färgad, blåögd och skelögd…
Skrym (som fått sitt namn efter en man som levde i Isfolkets dal på 12-1300-talet någon gång. Han var drabbad men god och med en ovanligt klar hjärna) är en ängslig katt, men kärleksfull om man ger honom tid.
Båda kissarna är evinnerligt älskade av alla i familjen.
Tyckte det blev lite kul med Skrym som tittar ut och min spegelbild i glaset på samma gång
Var hemma hos föräldrarna på visit. Grupparbetet vi ska göra i Projektarbete ska göras åt min pappa. Ett Excel-ark där han kan lägga in alla biljetter till Inspirationsdagarna de har i Göteborg. Det blir med 6 blad och är faktiskt mer avancerat än vad det låter… 🙂 Biljetterna säljs på lite olika sätt och det säljs även lunch-biljetter.
Känns skönt att vara igång iaf. Detta är en kurs jag varit lite nervös inför…
Men det var inte det jag skulle blogga om.
Det var det lilla, lilla vårtecknet som knappt räknas men det är ju så kul att se! Titta:
Yttepyttesmå knoppar – antagligen Snödroppar. Jag var tvungen att ringa in dem, de var ju så små! Dessutom har jag ingen macro-funktion på telefonen så det blir alltid lite suddigt på så nära håll… Klickar man så blir det större (men tyvärr inte klarare… 🙂 ). Men visst är det en bra början på den långa vägen fram till våren…?
Nu tittar vi på inspelat Midsomer murders från i söndags. Mysigt!
När det regnade in hos oss för en dryg vecka sedan skrev jag om ett väldigt sött ploppande ljud. Lät ungefär som ”plupp-plipp”.
Jag kunde inte låta bli utan spelade in det med mobilen. Detta var i början innan det blev lite mer hektiskt och det började regna på sängen och Irmelin spydde hela tiden…
I klippet hör man hur jag jag fnissar lite och Peter suckar… 🙂 Man ser nämligen inte särskilt mycket, men om ni vill försöka så börjar filmen nere i hinken, så tittar den upp i taket och sedan ner i hinken igen.
Eller, vad fasen! man ser inget ändå; spetsa öronen, go’vänner!
Det var väl ganska sött? Eller hur? Man måste hitta silverkanten på molnen, vet ni väl… det här var silverkanten på vårt regnmoln! Sov gott!
…till mig! För omväxlings skull.
Där i stod det inte mycket. Alla tester var normala, hb’t var lite lågt – 123 – men inom det normala. Likadant med järndepåerna, lite lågt men inom det normala. Jag fick tipsat hur jag ska få i mig mer järn (kött och C-vitamin osv, ni vet). That’s it.
Nu funderar jag på vad jag ska göra åt detta. Illamåendet hänger ju i även om jag börjat äta mer normalt igen,det har lugnat ner sig men absolut inte försvunnit (eller om jag vant mig). Mensen kom och gick och hjälpte ingenting. Ska det vara såhär nu?? Ska man bara gilla läget? Äsch. Trött.
