Han stänger efter mig 400 ggr – om dagen… Jag har en fin Peter. 🙂

Den UNDERBARA brittiska humorserien QI (Quite Interesting) kommer få ett svenskt ”systerprogram” lett av Johan Wester. ”Intresseklubben” kommer det att heta. Ska gå på SVT: http://www.svt.se/2.174000/1.2817291/

Det kommer förstås inte bli detsamma utan fantastiske, karismatiske och hejdlöst roliga Stephen Fry… ♥
Och Alan Davies förstås… 😀 Men det är väl bara att gilla läget. Bara intromusiken till QI är fantastisk!

För er som inte sett programmet så ställer Stephen Fry frågor där det oftast finns svar med väl utbredda myter (som Alan Davies oftast svarar med ändå. Ibland syns det att han VET att det är en myt men kan inte låta bli…) och det är helt utan manus för de tävlande.
Jag tittade ofta på Irland men det sändes även i Sverige på BBCWorld när vi hade den innan.

Har hittat ett avsnitt på youtube – ni måste se om så bara för att höra intromusiken (förövrigt ett riktigt moster Bettan-program!):

Jag fyllde ju år i söndags. Hela 32! 🙂

Vi hade tillbringat torsdag – söndag i Vimmerby och två av dagarna på fantastiska ALV (Astrid Lindgrens värld). Alltid lika populärt trots att iaf Oisín egentligen tycker att han är för gammal, väl där leker han som vi andra. 😉

Vi skulle ju åka hem på söndagen men jag bad så snällt om att få åka på… gissa…? ÄLGSAFARI!
Lite konstig önskan kanske – med tanke på att vi faktiskt bor på landet och får se älgar lite då och då. Men jag tänkte att vi säkert kommer lite närmare och – ja, ni som känner mig vet att jag alltid varit extremt fascinerad av älgar. Något med deras stolta kronor och sköna gång. Och den söta stora nosen…

Jag hade ju aldrig trott att vi skulle få komma såhär nära:

Barnen var totalt orädda och klappade glatt den mjuka älgen.

Vi fick mata älgarna rätt ur handen med sälg (lätt att komma ihåg, va?!) som tydligen är älgarnas godis:

Och t.o.m. klappa HORNEN! De var så mjuka – och varma! Tydligen växer de som mest vid den här tiden på året…

En älg (lite yngre än ”vår” älg) som kliar sig – SÖT!

De hade även 3 st kalvar som inte kom lika nära. bara 3 veckor var de… Ursöta!

Men att jag skulle komma SÅHÄR nära…:

…mitt favoritdjur trodde jag ALDRIG!

Och där har ni födelsedagspussen! Originellt så det förslår!

Är ni i Småland och i Vimmerbytrakten får ni INTE missa Virum älgpark! Det var exotiskt t.o.m. för en svensk lantis… Ni kan ju tänka er vad alla tyskar tyckte… 😀

Kommer ni ihåg den underbara hjälpsamma rastamannen i japp-reklamen? Han som kom och hjälpte den tjocka mannen knuffa bilar över diverse kanter? Eftersom japp ger så mycket energi. Naturligtvis. Kika här annars:

Underbart! Charmigt!
Så vad har hänt?? Den absolut fånigaste reklamen just nu kommer från just japp.

Ni har säkert sett den: En kvinnlig veterinär hjälper en ko som ska kalva. Rejält äventyrligt och spännande om du frågar mig, det är faktiskt ett nytt litet liv om ska födas!
Då kommer en piffig bil med tjutiga tjejer som ska göra något mycket mer äventyrligt och spännande. Nämligen få en MANIKYR!
Näe, säger veterinären, jag har fullt upp.
Det är då här som en dryg man sitter i en bekväm fåtölj på en gårdsplan(??) och frågar om man tackar nej till äventyr för ofta.

”Have you lost your sense of adventure? Are you saying no more often than yes?”

Hur FAAN kan det vara mer äventyrligt att få en manikyr än att hjälpa ett nytt liv till världen??! VA?! Nu har jag aldrig fått en manikyr gjord men det är väl bara att nån filar naglarna och målar dem på nåt sätt?
Även ur ett genusperspektiv får denna reklam mig att se rött. Är det en bild man vill ge av en modern kvinna? Nån som lämnar ett djur i födslovåndor (nåja, rätt lugn kossa med tanke på omständigheterna) för att PIFFA SINA NAGLAR?? Morr!
Jag får inte heller intrycket av att reklamen görs med glimten i ögat. Får inga sådana vibbar alls. GUD vad den retar mig…!

Här finns reklamjäkeln iaf:

Jag för min del har slutat att äta japp. Dumma!

Jo de fick bo kvar ett tag till, granarna.
Han som skulle ta ner dem ville inte bara ta ner granarna – utan meja ner allt i närheten dessutom (han äger den angränsande marken). En gammal fläderbuske, körsbärsträd och bamsig hägg (tokbra klätterträd) + en massa annat buskage. Tomtgränserna är så gamla här och väldigt diffusa.
Han hävdar att gränsen går i granarna men vi tror inte det och ingen VET säkert – kanske inte ens lantmäteriet. Frågan är om det ens går att få reda på. Så vi avvaktar och jag är i hemlighet riktigt lycklig över att få behålla mina vackra granar.
Bara de står kvar i nästa höststorm…

Vi tror inte att det är någon panik än – tyckte bara det var smidigt när de nu erbjöd sig att ta dem, mot virke/ved som betalning.