Detta inlägg med video och framför allt låt har jag helt dedikerat till SD. För bästa effekt ska ni titta två gånger eller rättare sagt lyssna en gång och sedan titta. För om du tittar missar du kanske mycket av texten eftersom videon är så kul/söt/mysig.
Nästan så man undrar om Lily Allen inte har vissa psykiska förmågor…
Hursomhelst, enjoy:
”SO PLEASE DON’T STAY IN TOUCH!!”
Nu ska jag spela lite mer innan Peter kommer hem. Toodles!
Nu har jag deppat över valresultatet hela dagen och inte fått så mycket studier gjorda alls… Pappan kom och vi pratade lite. Han verkade mest nöjd med det lokala valresultatet, SD tog en plats här och jag undrar om deras representanter verkligen kommer vara så aktiva eftersom de gick med på att representera SD i kommunen bara sista veckan. De är förövrigt från Kinna och Torestorp om jag inte minns fel. Puttefnasken Petzäll har givit mig ännu en anledning att ogilla Borås. Som om det ens behövdes…
Nej! Nu ska jag rycka upp mig!! Har två fina filmer på Oisín som cyklar. Det är ett sånt enormt steg för honom och jag är så glad att han äntligen vågat! På första klippet hann jag inte med starten, därför var vi tvungna att filma två gånger…
Här cyklar Oisín:
Andra klippet är riktigt från början där han startar själv och allt. Irmelin är hans privata lilla hejaklack! 😀
Han har ingen fotbroms på den här cykeln, dessutom är den för liten – därav svårigheterna – men han cyklar ju! Jag är så stolt och glad!
Något som jag märkt i samband med cyklingen är att han får ont hela tiden. Han skriker om ena trampan stöter till honom lite och jag undrar om han får ont, lättare än andra. Det känns som om han borde tröttnat på att skrika annars… Har det att göra med sjukdomen? Eller är han bara rädd för att det ska göra ont och skriker liksom i förebyggande syfte…?
Fina Oisín iaf! Alltid en vinnare i slutändan!
Edit 00.05: Har nu lyssnat på Reinfeldts tal och det är otroligt skönt att höra att han inte kommer att samarbeta med SD. Det visste man väl men det är otroligt skönt att höra honom säga det och sedan upprepa det i intervju. Förhoppningsvis har många poströstat på Alliansen…
Detta förstörde helt klart det roliga med den här dagen… Jag är glad att Alliansen tog hem flest röster – även om de inte är i majoritet. Idag.
Jag tycker det märks att Fredrik är lite nedstämd, pressad och inte särskilt nöjd med SD’s framgångar. Stackars! Nu sitter de och planerar i sminkrummet. Hoppas de kommer på något bra!
Vi får se framåt. Jag tänker gå och lägga mig. Måste bara upprepa vad jag läste på SVT’s hemsida, där någon twittrat:
Hihi! 😀 Bra att lägga sig med ett leende på läpparna – trots allt. God natt!
——————————————————————————————————————————————————————-
Edit 23.05: Åkesson är inne och får prata på SVT. ”Vi är beredda att förhandla och få något tillbaka….” Jo det är ju det vi är oroliga för!
Ohly vägrar sminkas i samma rum som Åkesson. Visst förstår jag honom men nu är vi där vi är. Vi får göra så gott vi kan under de här omständigheterna, ska Lars låta bli att gå till jobbet…?
Det är inte över än! Hoppas, hoppas Alliansen får majoritet ändå!
——————————————————————————————————————————————————————–
Edit 22.15: Fan! Nu ser det inte bra ut… Visst vinner alliansen alldeles säkert men inte med majoritet. Just nu alltså. SD är så gott som inne och de kan få någon sorts vågmästarroll. Det är ju inte över innan den tjocka tanten sjunger och det är ett ganska bra tag innan hon höjer sin ljuva stämma… I natt någon gång.
——————————————————————————————————————————————————————–
Edit 21.50: Enligt prognosen får Alliansen majoritet!! Hoppas, hoppas! SD kan vara i riksdagen hur mycket de vill… Det hjälps inte! De kommer ha ABSOLUT inget att säga till om ändå! Gött!!
——————————————————————————————————————————————————————-
MY GAAAHD så spännande det är!!
Vi har varit och röstat och det var en helt fantastisk kick!! Jag gick ut från vallokalen med världens största leende på läpparna. Det känns som om jag gjort jättemycket för demokratin och mot SD. Så härligt det var! Nu har ju de första mätningarna kommit – VALU. Det ser bra ut för alliansen (hurra!) men också bra för SD (neeej!). Det sista känns inte bra. Inte alls bra!
Nu är det väldigt tidigt och vi får hoppas att det preliminära resultatet stämmer på vissa ställen och inte på andra. Det ser iaf ut som att SD kommer in och då får vi verkligen hoppas att vi får majoritet i alliansen!!
Nu ska jag koncentrera mig på TV’n lite. Snart kommer ett första utlåtande utifrån rösträknandet… Spännande, spännande…!
Ja, idag är jag helt tvärtom! Jag mår toppen och Oisín likaså. All sorg och tandagnisslan är borta, jag är harmonisk som få. Är nästan liten generad över gårdagens utbrott, det där fanns det ju liksom inget fog för!
Efter jag skrivit av mig här lättade det och jag kunde se positivt på saker och ting igen. Att skriva kan verkligen vara helande… har faktiskt en låt tillägnad Oisín i huvudet, ska försöka få ner den på pränt senare. Nu ska vi på kalas! Tjing!
Fick äntligen iväg ett mail som legat och skavt i mitt medvetna i ett par veckor. Det gick till en mamma med en dotter som har CCD (samma sjukdom som Oisín antagligen har) och som tog kontakt med mig via bloggen.
Jag kan känna att man famlar lite i blindo ioma att sjukdomen är såpass ovanlig. Jag hittar inga andra bloggar där man ser hur det påverkar barn och vuxna i vanliga livet eller några stora avhandlingar på hur det kommer påverka honom sedan. Hur stor risken är att man har allvarliga hjärtfel osv. Allt man får veta är att sjukdomen är stationär och han kommer antagligen inte bli sämre.
Det är här, man ska känna tacksamhet och prisa gud för att det inte är värre. Men vet ni vad? Idag har jag INGEN LUST MED DET ALLS!
Varför ska jag vara tacksam när min son kommer påverkas av den här sjukdomen resten av sitt liv? Allt som är naturligt för andra barn är en pärs för honom. Bara gå uppför trappor är tungt. Plocka upp saker från marken är tungt. Springa klarar han några steg. Ska jag vara tacksam över att han drabbats av en sjukdom som diagnostiserats hos 50 personer i Sverige?? Är det att ha FUCKING tur???!!
Det är ytterst sällan jag känner såhär men idag dök det bara upp och jag skulle vilja SKRIKA och skälla RIKTIGT mycket på någon för att det är så ORÄTTVIST! Och jag gråter. Det är jobbigt.
Jag tycker så synd om honom som inte kommer ha alls samma förutsättningar som de flesta andra barn. Jag vill inte ha honom annorlunda – han är perfekt – men jag skulle vilja trolla bort några av svårigheterna. Jämna ut vägen på något sätt, göra stenarna mindre.
Så får jag dåligt samvete för han klarar sig ju bra och mår bra! Går till och från skolan själv, fixar läxor utan besvär. Är kanonduktig! Springer/går martenloppet! Vi har tur! Och där blir jag arg igen. Vi har FAN inte tur…
Och mitt i det här går man och hoppas på att det faktiskt är Central Core Disease och inget värre… och jag gråter lite till. Det är krångligt att vara ledsen och skuldmedveten på samma gång. Jag skäms för att jag inte kan vara tacksam och det gör mig förbannad igen. Är fast i en loop som gör mig matt. Nu vet ni hur jag känner, just idag.
Hade jag varit ni hade jag undvikit ordet ”tur” ett tag.
Såhär i valtider har jag funderat mycket på politik. Och på politiker. Årets valrörelse har intresserat mig mycket mer än vanligt och jag vet mer var jag står, politiskt.
Det som gjort mig så engagerad i år är förstås SD. Det är oerhört skrämmande att det finns ett parti som står för dessa otäcka värderingar. Bara en sådan sak som att människor från vissa länder skulle ha någon sorts aggressiv gen (enligt DN har SD’s förstanamn (!!) i Trollhättan gjort ett sådant uttalande) är skrämmande. HUR kan någon med en så tydligt rasistisk åsikt komma så högt i ett parti och hur kan så många rösta på ett parti med den inställningen?? Det blir lite roligt när DN frågar om ”genen” inte finns hos svenskar, då svarar denne Thomas att den inte finns i samma utsträckning men att den finns beror på droger och liknande. Ja, det har ju en jädra effekt på våra gener… Ska man skratta eller gråta?
Man funderar ju verkligen på hur människor som röstar på dessa är funtade?? Det kanske dels kan vara sådana som tror att alla koncentrationsläger är påhittade och används av judarna för att få sympati och starta sitt världsherravälde? Och ni andra…. Tror ni på allvar att Hitler började med att bygga koncentrationsläger och ha ihjäl folk han inte tyckte om och ingen vågade ta tag i det? Nej, han började med att skylla landets alla problem på en folkgrupp. Känns det bekant, någon?
Bortsett från SD så finns det (bl.a.) i år två block. Ett rött och ett blått. För min del är det viktigt att man röstar på något av de alternativen så att SD’s procent blir mindre (helst under 4 %). Dessutom står det klart (iaf för mig) att båda blocken vill samma (bra) saker för alla – de har bara olika vägar dit.
Vi har tack vare Borg den näst bästa ekonomin i Europa, det känns tryggt. Den dagen jag får barn vill jag kunna välja hur länge jag ska kunna vara hemma. Peter kommer att kräva halva tiden och det är ok för mig. Jag har använt bröstpump förr och kommer säkert göra det igen. Men det är MITT val. Jag vill ha valfrihet! Jag vill inte ha en ”pappa staten” som bestämmer över mig. Jag tror på att göra det lättare för företag att anställa, fler jobb – mer skatt. Hellre jobb än bidrag, helt enkelt. Jag tycker inte man ska ta bort LAS – men nog ska man göra ett försök till att se över den…
SD har denna veckan försökt framföra sina åsikter i olika städer men blivit stoppade av busvisslingar, vuvuzelor och rop. Det känns inte heller vidare demokratiskt…? En odemokratisk handling är inte rätt även om partiet inte är demokratiskt. Två fel är inte lika med ett rätt, liksom.
Men att man som politiker inte vill ha debatter med dem kan jag förstå. Se på LUF’s Adam Cwejman som försökte i Borås nyligen. Ni kan läsa BT’s artikel om debatten HÄR. HUR tänker de?? Det går ju liksom inte att resonera med någon som inte har verklighetsanknytning. Du kan säga att himlen är blå i all oändlighet, om någon hårdnackat ändå säger att himlen är grön och vägrar ta in andra fakta så är den debatten ganska meningslös. Eller hur?
Detta blev ett ganska långt inlägg, behövde skriva av mig efter rejäla förkylningen och ett migränanfall igår (stackars Peter hittade mig på mattan – skulle försöka ta mig in till rummet efter tabletter men kom bara halvvägs…) då jag hunnit fundera lite.
Det är SÅÅÅ viktigt att DU röstar på söndag. Blå eller röd regering är ok för min del (helst blå och om SD kommer in, hoppas jag den är i majoritet, över 50 %) men absolut inte en där en stor grupp islamofober ingår. Islamofobi är nutidens anti-sematism. Det är inte ok.
Avslutar med en länk till AB: ”Inga invandrare” där många invandrare idag lade ner sina arbeten för att visa att de är en stor del av Sverige och att de behövs. Fantastiskt fint initiativ! Initiativtagaren säger att han egentligen inte vill dela upp det på det sättet (invandrare och svenskar) utan att alla med svenskt pass är svenskar. Han säger dock att det inte verkar som om alla tänker så inför detta valet. 11 000 har anmält på facebook att de ska delta. Heja!
Och alla ni som inte redan gjort det, på söndag är sista chansen:
PS. Tack för att du orkat ta dig genom hela inlägget. Det blev rätt… långt. Länge leve Sverige med den rika kultur vi har fått insamlad från världens alla hörn! (Ni vet väl att väldigt lite av det vi kallar ”svenskt” är från Sverige från början. Nästan allt är lånat, såsom midsommarstång, julgran, köttbullar, kåldolmar och Lucia – även om Lucia bara firas här på detta sätt så är det knappast en svensk sedvänja. Det skulle väl vara surströmmingen då. 🙂 Där har ni något att kämpa för i SD, nu när EU funderar på att förbjuda rätten p.g.a. det höga värdet dioxin. Surströmming som är så mumsigt! )
I lördags var vi på Skene marten och Oisín skulle ju springa martenloppet. Jag var så glad och otroligt stolt över att han gav sig på något så jobbigt (han brukar tycka det är för långt att gå till skolan på ca 200 m…). 1,2 km är långt för honom. Riktigt långt! Men vi peppade och försäkrade honom om att han kan, bara han vill! Han har haft en ovana att ge upp lätt det senaste halvåret eller så och det kan vara svårt att motivera honom ibland.
Han värmde upp och stod sedan långt bak med kusin E och väntade på startskottet. Det kom och alla stack iväg. Oisín med förstås, men lite långsammare, som tur var – eftersom några ramlade och det blev lite tumultartat. Jag hade tagit kontakt med cykelföraren som skulle åka sist och hålla ordning på de sista i ledet så han visste att Oisín kunde ha lite svårigheter. Det kändes tryggt.
Redan när Oisín stack iväg blev jag lite tårögd… tänk vad han kan, ändå! Trots allt!
Snart började de gå i mål – en efter en, sedan var det ett litet uppehåll men låååångt därborta kunde man se Oisín och framför honom kusin E. Han sprang (så gott det går) för egen maskin och jag var så stolt att tårarna bara skvalade!! Jag lyckades ta ett kort medan vi hejade och klappade i händer innan jag sprang till mål för att ta emot honom. Titta:
Så, skrattande med tårar rinnande nerför kinderna (pinsamma mamman – tur att jag har en förstående son!) kramade jag om min hjälte och talade om för honom vilken VINNARE han är! Han var så nöjd och stolt över sig själv med, han hade gått och sprungit hela vägen själv!
Bild på honom och kusin E med sina medaljer:
Vilken lycka! Förutom medalj fick de också frukt, juice, glass och en biljett till tivolit. Vinnarlistan hade inte publicerats när jag kollade, men annars finns den länken HÄR om man vill se tider. Så efter att vi hälsat på morfar som stod och kampanjade för fulla muggar gick vi till just tivolit.
Barnen gick runt och skulle välja och det blev en snurr-karusell á la virvelvinden på Liseberg. Jag brukar fixa en åktur om jag sedan får ta paus, annars mår jag illa. Alla barnen skulle åka och jag ville vara med både för Oisíns och Irmelins skull. Jag är alltid orolig att Oisín inte ska klara krängningarna och slå i huvudet och Irmelin är ju faktiskt bara 5 år…
Sagt och gjort, vi klämde in oss i karusellen och det blev åka av. I evigheter! Säkert 10 min – en kvart toksnurrade vi runt runt runt. Jag mådde så illa när jag kom av att det var som att vara gravid. Hela magen bara krumbuktade sig och jag ville bara gå och lägga mig, var inte talför på ett par timmar. Peter fick ta kommandot medan jag koncentrerade mig på att andas. FY f-n!
Vid 6-tiden – efter mat, en liten tupplur och en stunds spelande med Sara och T (vi skulle spela lite på A’s 30-årskalas senare) började magen kännas som min mage igen. Huvva, aldrig karusell igen!!
Vi hade en toppenkväll med god mat (vin!) och trevligt sällskap hos A. Lite nostalgi också, förstås! Spelandet gick SÅ bra! Stämmorna satt rätt bra och T’s kazoo-solo (på Forever young) var outstanding! Vilket underskattat instrument! Kanske kan bli fler spelningar i framtiden… vem vet? 🙂
På väg hem lite innan 3 på morgonen regnade det rejält. Det hade även börjat blåsa under dagen och de få blad som gulnat (sent i år, eller hur?) hade singlat ner under dagen. Jag fick till ett sådant riktigt mys-höstkort! Jag älskar den här årstiden:
Blänket från gatlyktan och de många löven… för att inte tala om regnet i vattenpölen. Pure poetry! Synd att jag bara hade mobilkamera att tillgå…
Nu ska jag snyta mig (första höstförkylningen) och ta med mig en ergonomi-bok till sängs (Peter spelar med L så man tager vad man haver… 🙂 )
Då har min lärare satt betyg i Administration A. Jag kan glädja er (fast mest mig) med ett stort vackert MVG! ”Det kan inte vara bättre, suveränt jobbat” för att citera min lärare. Jag är lycklig och kan lägga mig och sova med lätt hjärta. Fast än har jag kvar två JÄTTEstora arbeten i psykologi och ergonomi. Har SÅN ångest över dem men det är bara att bita ihop. Imorgon tänker jag sova till 8!
Oisín är så otroligt laddad inför loppet imorgon (på Skene Marten – kallat ”marten-loppet”, smart som jag var lyckades jag anmäla honom med mitt namn… Suck, ibland önskar man att någon höll koll på en oftare. Typ jämt!) och jag ska heja fram honom varje centimeter!!
Jag har filmat honom på cykeln och ska publicera snart, inte minst för biopappan på Irland. När jag hinner. Lite kalas och grejer denna helgen med. Har lite överraskningar att organisera imorgon… 🙂
God natt!
Nu sätter jag mig och gör provet i Administration A. Heja mig! 🙂
Edit kl. 14.25: Nu har jag gjort provet. Tror det gick helt ok men det var en fråga jag missat på helt – tror jag. Kände inte ens igen ordet så jag gissade lite…
Fick j-ligt ont i höger skuldra. Säkert efter MÅNGA timmar framför datorn igår. Ergonomi-boken är hopplös och jag kommer elda upp den efter den här kursen. Jag har inget emot kursen – det är i boken otyget bor.
Tror jag skickar den till de tokiga religiösa galningarna i Florida så de kan bränna den ist för koranen. Världen kommer att förstå och ingen behöver bli orolig. Tror inte LO m.fl är lika känsliga när det gäller deras böcker.
Är man riktigt smart skickar man över hela SD med boken! En all-win-situation! Vi slipper dem (och boken) i Sverige och de får vara med sina gelikar (inte för att SD är så värst religiösa som grupp – men ungefär lika nyanserade). Jag känner doften av ett Nobel-pris… 😉
Såhär i valspurten har även pappan lyckats fastna på bild och dessutom hamnat på alla möjliga ställen här i Fritsla. Jag är nyfiken på hur de har lyckats eftersom det brukar vara lögn i h-e att kunna ta kort på honom i vanliga fall. Tips tages tacksamt emot!
Naturligtvis har jag varit ute och fotat underverket (klicka på bilden för större version):
Hur fint som helst! Min röst har du – och det är inte för att vi är släkt (kanske lite, iaf personvalet – fast det är ju för att jag känner honom väl och vet att han är fantastiskt kompetent!) utan för att jag tror på din/er politik. Sedan att du som pensionär både vill och kan välja – det finns det inga tvivel om… Go pappan!
Förövrigt var jag på mitt andra viktväktarmöte igår. Skulle bara väga mig, det hade ju gått 1,5 vecka och jag hoppades på viktminskning trots bröllopsmiddag på ca 550 PP och en kräftskiva veckan efter med minst lika mycket PP – räknat i snaps (jag får äta och dricka för 29 PP/dagen). -0,7 kg blev svaret. Inga mängder men hade iaf inte gått upp. Yey me!
Sist men absolut inte minst kan jag meddela att min Peter nu är en stolt morbror till en liten (eller ganska stor) tjej på 53 cm och 3800 gram. Grattis till föräldrarna (tror inte de läser här så det blir ett sådant där lite retoriskt grattis) och till hela familjen! Nu vet jag en mormor som är alldeles till sig… 🙂
Själv blev jag så exalterad över nyheten när systern ringde inatt (lite innan 4) att jag inte kunde somna om på ett par timmar (Peter stensov naturligtvis efter 5 min igen), men det var det värt! Man vill ju veta så fort som möjligt! Nu kanske man kan få snusa bebis snart igen…!
Barnen blev också alldeles jättelyckliga. Pluskusin (de ungarna är ju helt bebis-tokiga…)!! Nu börjar väl tjatet igen… ”Mamma, varför får inte vi en bebis?”, ”Vi vill också ha en sån!” Och Irmelin som förkunnar högt och stolt på dagis att hon ska minsann bli storasyster (säger man det tillräckligt många gånger så blir det sant!! – NOT). När de börjar titta misstänkt mycket på magen så vet man att hon varit igång igen… Fast jag tror de börjar lära sig nu.
Japp. Tillbaka till ergonomin…