Klart vi hängde upp det så Skrym skulle ha något att leka med… 😉 Söt!

Vår nyblivna 7-åring har precis fått frukost på sängen med o’boy (i den klassiska grattis-muggen) och smörgåsar med jordnötssmör och sylt, pb&j.

Det är en glad och sprallig Irmelinis här på morgonen idag…

…sa min chef i veckan och fortsatte:
”Du får ju förstå att det inte är lämpligt att man är så här fet om magen ute hos de gamla. Ni är ju ute och representerar kommunen…”
Mina kollegor reagerade med förvåning och chock – det är verkligen inte likt vår chef att säga en sådan sak (vilken chef gör det liksom??). De satt med tappade hakor och indignerade ansiktsuttryck. Vad SA hon precis?? Det blev KNÄPPtyst och jag kunde inte hålla mig och började skratta, chefen skrattade med och lade armen om mig och sa:
”Jag skojar bara, Tilda är gravid!”
Alla skrattade och jag fick många gratulationer.

De visste ju inte att min chef tog mig åt sidan innan morgonmötet och frågade om hon fick göra ett litet socialt experiment. Såklart hon fick, det var ju jättekul! Vi har en festlig chef!
Jag berättade för henne veckan innan (v 13) och hon tyckte det syntes så väl på mig att hon frågade dagligen efter det:
”Är det verkligen ingen som sagt något??”
Det är väl ingen som vågar… Man ska väl egentligen inte fråga förrän man ser ungen kika ut mellan benen? 🙂

Så nu vet ni! Nr 10 – och 2 – är på G!
Det finns en egen blogg för lilla Draken (som vi kallar bebisen), man kan antingen läsa från första inlägget som är daterat redan i oktober och sedan klicka sig framåt. Här klickar man då!

Eller så går man direkt till förstasidan som heter http://nr5.lindaljohansson.se/

Välkomna!

Ja Häggåns pärla är om möjligt ännu vackrare efter städandet idag.
4orna tog hem segern med 25 deltagare och får nu stärka klasskassan med 2000 sköna kronor!
3orna kämpade väl och plockade massor av skräp men tyvärr räckte det inte ända fram i år…

Så grattis till de som duktiga 4orna och framför allt grattis alla fritslabor som får vakna upp till ett renare och vackrare Fritsla!

Allt detta kommer från diken i centrala Fritsla:

Tack alla för hjälpen! Ni som inte kunde i år får chansen nästa år! 🙂

På lördagen den 24 mars mellan 11 -12 startar vi årets Fritsla-städning! Och det behövs…!
Det ska ju även bli en strålande vacker dag – bättre städdag hade vi inte kunnat välja…!

Tråkigt nog är det inte så många klasser som är med och tävlar om 2000 sköna kronor rätt in i klasskassan + korv med bröd förstås! Synd, det är många timmars kaksäljande utanför affären det…

Skulle det vara så att ni råkar surfa in här i sista minuten och vill anmäla en klass så är det inte försent förrän lördag morgon!!
Maila mig på tildali@telia.com

Vi ses på lördag!!

Ja vi åkte då till Regionhabiliteringen i Göteborg. Vi åker ju dit en gång om året för lite tester, bl.a. mäts styrkan i musklerna för att se att han inte tappar i muskelstyrka. Nu säger de att han inte ska göra det med det här sjukdomen – men frågar ändå varje gång om vi lagt märke till att han blivit svagare…

Vi fick ett eget rum att hänga på, med Oisíns namn utanför:

Efter en liten stund kom överläkaren, sjukgymnasten, arbetsterapeuten och neurologen – samma som vi har i Borås! han var där på utbildning. 🙂
Förra året var Oisín med på mötet och vägrade svara på frågor och slingrade sig runt på stolen och golvet… Allmänt pinsamt var det. Den här gången stannade han på rummet med sitt 3DS. Efter mötet bytte han om till shorts och tröja inför dagens övningar.

Han vägdes och mättes och så satte de igång. De kryssade ryggkotorna och tog kort sedan fick han stå i olika poser och de fotograferade. Han var duktig!
Så gick de vidare till att mäta muskelgrupp för muskelgrupp, 3 gånger på varje och det – mina vänner – tog tid. Han kämpade och tog i. Vi bad om en liten fruktpaus och det fick han men den var kort – så körde de på igen. I slutet var han så uppgiven och trött och gråten var inte långt borta.
Hans stora bruna ögon var bräddfulla med tårar men han jobbade på ändå. Det gjorde mig så ledsen, så ledsen men jag vet ju att det måste göras. Vi har förklarat så många gånger men han tröttnar ändå och jag förstår honom.
När det äntligen var klart mätte de rörligheten i lederna innan vi fick ta lunch.

Efter lunchen fick han gå 500 m på tid, det klarade han med bravur! Så var det dags för finmotoriken och där klarade han sig riktigt bra – som förra året. Det visade sig att han är lika stark i båda händerna (antagligen för att han ofta använder båda händerna för att orka saker) och även lika bra motorik. Kul! Det har han INTE efter mig – jag är ju löjligt högerhänt…

Så fick vi rast igen så Peter och Oisín spelade biljard och bordtennis medan jag lade mig på rummet och sov en timme. Skönt!

Sist kom då utskrivningsmötet och Oisín valde att spela ist men överläkaren ville ha med honom en liten stund iaf. Han har inte tappat i styrka utan ligger kvar på ungefär samma styrka vilket är bra. Vissa muskelgrupper hade ökat t.o.m.

MEN han har inte gått upp i vikt under året. Alls. Det kändes så hopplöst i den stunden när vi gjort allt under året. Specialmat på skolan och hemma.Men jag tycker han äter bra!! Bättre än hur jag åt i den åldern. Överläkaren sa att han kommer komma in i växtspurt inom några år (förstås) och då MÅSTE vi fått ordning på det annars kommer energin ta på musklerna ist och det vore katastrof…

Frukosten på skolan kan vi förbättra (hemma får han önskefrukost jämt – stekt ägg, korv, bacon, chokladflingor you name it) men han vill inte eftersom barnen tittar, tisslar och tasslar. Jag har lovat att gå runt i klasserna och informera så han slipper frågor och blickar. Då kan de fråga mig och släppa det sedan. Hoppas jag. 🙂

Vi skulle till hjärtläkaren i fredags men de ringde och sa att läkaren var sjuk så det blev uppskjutet ett par veckor.

Ligger i en rejäl förkylning sedan helgen. Bihålorna väger typ 4kg var och jag har sett framför mig hur de spricker och fyller hjärnan med snor…. Det värker i huvudet och hela ansiktet. Testar Sinova nu, vi får väl se. Feber har jag också haft även om den ligger på mesiga 37,6 nu.

Habiliteringsinlägget kommer när jag hittar ut ur snordjungeln…

…och tagit ett något tårfyllt farväl av min favoritsköterska (hon som varit där längst). Alltid trevligt att slippa laga mat och roligt att träffa arbetskamrater som slutat. Kul att sminka sig lite (fast mascaran rinner så när man skrattar för mycket) och ta på sig lite piffigare kläder.

Imorgon åker vi till Habiliteringen i Göteborg för det årliga besöket. Det brukar vara enormt påfrestande med massor av folk att träffa och information heeela dagen. Bered er på monsterinlägg inom de närmaste dagarna… 🙂
Så här var det förra året: Habiliteringen i Gbg 2011

Känns lite nervöst – nu ska vi se skillnaden. Har han blivit starkare…? Hoppas!

Ja han fick en arbetsstol på skolan för att han ska sitta rätt och orka och så. För ett par veckor sedan kom snälla arbetsterapeuten och ställde in den.

Allt var frid och fröjd men hon ville flytta väg armstöden lite men då var man tvungen att borra så vi skulle be vaktmästarna.
”Jajemän!” sa jag, tänkandes att detta kommer nog ta lite tid…

Gick ner för att lämna Oisín och informera läraren då jag av en händelse springer på skolans vaktis!
Han är extremt samarbetsvillig och går med mig upp med en gång och kikar. Då var det ju inte ”bara att borra hål” som jag fattat det som utan det behövdes en liten cylinder med gängor att sätta skruven i (heter säkert nåt men jag vet inte och Peter sover).
”Men jag fixar det”, sa den rare mannen. Och jag tackade så ödmjukast och gick glad om hjärtat tillbaka till jobbet. Trodde ändå det är skulle ta lite tid men glad att det kommit igång iaf.

Döm om min förvåning när vi kom till skolan några timmar senare för att hämta en bok och stolen är helt färdig och klar!
I all sin glans:

Och vad säger se andra barnen?
”Coooolt!” enligt fröken.