Läser i Markbladet att herrarna Sören Fägersten (S) och Pontus Johansson (C) uttalat sig och jag ser rött. Vad i…??! ”Hade inte beslutat annorlunda” – ja då tycker jag inte han ska sitta i en sådan nämnd! Hur kan de bara riva en del av vårt förflutna på det sättet utan att ens informera oss fritslabor! Jag skäms över kommunen, det är oerhört klantigt skött och så har de inte ens mage att erkänna det??? Grrrrr!
Jag hade köpt det! Alla föreningarna hade kunnat ta över det gratis. Hur dåligt kan huset ha varit?! Var är utredningen som bevisar det?! Har de självgoda herrarna varit inne i huset? Det har jag! Det såg lika gediget ut som det gjorde för 20 år sedan när jag sprang omkring där. Vansinne!
Inte en enda insändare kan jag läsa i Markbladet. Var är alla fritslabor?? Ska kommunen få fortsätta riva ner och trampa på våra kulturminnen? Nu får vi ryta ifrån!!

Jag tänker sätta mig imorgon och skissa på en insändare. Såhär får det inte gå till! Morr!

Nu har jag även haft prov i Administration B och jag tror det gick bra. Det känns bra. Jag återkommer när jag fått svaret men erkänner att jag hoppas på ett MVG även i denna kurs.
Fast jag är för arg för att glädjas åt att jag faktiskt har jullov. Aldrig får man vara riktigt nöjd…! Förbannade politiker!

Edit: 36/36 var slutpoängen på provet och ett MVG i betyg! Yey me! Fast jag är fortfarande fly förbannad! Grrrrr!

Gud, vad det gör ont i hjärtat… I torsdags hörde jag att de börjat riva så efter jag hämtat Irmelin på dagis så begav vi oss ner till mina föräldrar för att se på eländet… Irmelin berättade att hon hade sett när de rev och hon hade gråtit på dagis. Liten…

Detta mötte oss:

Jag kunde verkligen inte fatta att de bara rivit! Sådär! Trodde de att ingen skulle bry sig? Visst måste det vara billigare att sälja (och tjäna en iaf liten hacka på det) än att riva? Jag menar bara att frakta ner grävskopan från Norrköping(??) måste kostat en hel del!

Kanske var det naivt – men jag kunde aldrig tänka mig att de skulle riva utan att försöka sälja först! Då hade jag legat på mer. Mycket mer. Känner mig så fruktansvärt LURAD!
Som tur var fanns lite kvar av huset att ta kort på, på andra sidan. Men inte mycket. Den vackra kakelugnen och de fina parkettgolven… Bara damm kvar! Huu…

Dörren som gick upp till min fina lilla mormor… Som vi har lekt i de trapporna ni ser under alla plankor och skräp. Det luktade alltid lite speciellt i de trapporna. Inte illa på något sätt, typ… träspån. Kanske.
Man kunde sitta i trappan och titta ut på folk genom småfönstren. De fönstren var nog bara englas för de var tokkalla på vintern. Iskallt om fötterna när man gick förbi…
Ja, det är inte utan att man blir nostalgisk trots ilskan. Att de inte skäms!!

Ovanför de ”små FRITSLA-bokstäverna” var köket – med brunt golv – dit man alltid fick komma och sitta vid det lilla köksbordet (som står i mitt kök nu). Det var jättemysigt, mormor hade alltid något att bjuda på och radion stod nästan alltid på. Mormor gjorde kåldolmar och köttbullar. Av någon anledning minns jag mormors kokta potatis väldigt väl… Den var söt på något sätt.
Och jättegod julmat! Framför allt! Men den avnjöts i ”finrummet” vid kakelugnen.

Suck! Och härinne sitter han, den stackars mannen som fick massor av skäll trots att han bara gör sitt jobb. Föräldrarna såg massor av människor som gick förbi och hötte med näven. En och annan svordom hördes också men det kan man faktiskt förstå. Jag är inte den enda som känner mig besviken och lurad… Förbaskade trafikverk!

Det ser så hemskt och tråkigt ut:

Nu får man ju hoppas på att de har vett att göra något åt marken ist. En vacker park med en lite springbrunn i, föreslog mamman. Ja, varför inte? Man får ju VERKLIGEN hoppas att det inte bara blir en hög med plankor kvar. Som Irmelin mycket upprörd förkunnade:

”Den som har rivit ner MÅSTE faktiskt städa upp! För sådana är reglerna – det vet alla!”

Sedan rabblade hon upp släkt och vänner som också VISSTE hur viktigt det var att den som stökar, också tar sitt ansvar och städar!

Väl hemma hos mormor och morfar (Irmelins) klappade vi katt… Världens tålmodigaste och kärvänligaste katt! Han tar HUR mycket stryk (välvilligt stryk från barnen iaf) som helst men kommer ändå tillbaka för klappar och smek. Aldrig att han jamar eller blir arg, spottar eller fräser. Han bara spinner. Stor är han också! Ser ni – inga klor ute, han bara hänger med.
Och Irmelin är i himlen! Bara hon sätter sig ned så kommer det oftast en Shiram och stryker sig mot henne och buffar lite. Det ser nästan ut som om de dansar… 🙂
Det syns inte så väl på bilen men han har ljusblå ögon (som visserligen skelar lite men ändå…!) som ser så milda och snälla ut så det är inte klokt!

Jag och Irmelin fotade den rosa himlen också. Bäst gillade jag bilden med blixt – faktiskt. Snön glittrar så fint! Fokus ligger… nånstans… 😀 Jag älskar vinter!!

Detta får bli den sista bilden… Alla bilder kan ses större om man klickar på dem men jag skulle bara rekommendera att man klickar på de två sista. Resten av bilderna är bara för sorgliga…

Nu måste vi fritsla-bor se till att vi inte blir lurade en gång till! De ska FASEN-i-min-lilla-låda städa upp efter sig och göra vår station minst lika vacker som den var innan de gav efter för sin förstörelselusta! BASTA!

… på onsdag kommer grävskoporna och inget, INGET kan vi göra, beslutet är taget – utan att en enda fritslabo fått uttala sig.
Det är ju SÅ konstigt att ingen i nämnden reagerat och att ingen tagit kontakt med varken byalaget eller hembygdsföreningen. Detta är ju del av vårt kulturarv!!
Visst finns det någon från Fritsla i nämnden?? Hur kan den personen se en enda fritslabo i ögonen efter en sådan här miss??
Stationshuset har stått där lika länge som järnvägen som stod färdig hösten 1880 efter 3 års arbete, det är inte klokt att det bara ska jämnas med marken!

Det värsta är att jag varit i kontakt med SJ som sedan hänvisade till Banverket. Jag mailade nämligen efter att de förra hyresgästerna flyttade ut – närmare bestämt den 17 december 2009 – eftersom jag gärna hade hyrt lägenheten. Min mormor och morfar bodde där en gång i tiden så jag har ju varit där jättemycket (dock efter att morfar gått bort, det gjorde han året innan jag föddes).
Banverket svarade att det ska avvecklas och att det inte kommer hyras ut igen. Jag mailade tillbaka och frågade vad ”avvecklas” betyder och de svarade att det ska säljas eller rivas. Jag meddelade att jag eventuellt var intresserad av att köpa om det skulle säljas (vi letar…) och har sedan dess hållit utkik. Inget har hänt innan de helt plötsligt börjar riva huset. HUR??! Det måste ju vara bra mycket billigare att sälja än att riva?

Transportstyrelsen har alltså kontaktat kommunen för att se om de kunde vara intresserade och när de sa ”nej” bestämde de sig för att bara riva. De har inte gett någon annan chansen att köpa överhuvudtaget. Förbannade…..

Vi gick in och bad om bokstäverna som stavar ”FRITSLA” (hur fina som helst!!) och den vackra maffiga lampan över… En epok går i graven. Passa på och åk ner och titta, Fritsla-bor! Snart har vi inget stationshus längre…

Klicka för större bilder!!

Edit 5/12 13.30: Bokstäverna (FRITSLA x2, tydligen fanns det några, mindre på sidan också) och lampan är nedtagna och överlämnade i vår ömma vård. Pappan har dem hemma nu och de ska bevaras till eftervärlden. Undrar bara vart vi ska göra av dem nu…

Måste också upprepa vad Sara skrivit i sin kommentar:

”Det är fruktansvärt! Som farfar skrev på fb, att riva stationshuset i Fritsla är som att dra ut en framtand..”

Så sant! Det gör ont och lämnar ett stort ekande hål.
Btw… tänk att ha en farfar på facebook (som förkortningen fb betyder, eller hur?)… jag känner mig mossig som fortfarande vägrar. 🙂

Svägerskan och jag har nu gått igenom vilka låtar som ska  sjungas runt granen. Jag är taggad till tusen!

Idag far jag till Rydal och spelar lite allsång med barnen på deras julskyltning. Det är så kul att spela med barn, de har en sådan sångglädje, det spelar ingen roll om tonerna glider och melodin faktiskt är en annan än den jag spelar, den entusiasmen väger upp för allt!

Så jag och Irmelin har övat lite. Det kommer att bli hemskt kallt att spela ute som jag gjorde förra året. Visserligen har jag kanonfina torgvantar köpta på Accessorize i Göteborg, de har fleece invändigt om man kan dra över dem så de blir hela vantar men ändå… Det är ju -3 ute… Brrrr…!

Förra året satt jag i hemvärnets tält och det var väldigt få barn så jag blev mäkta förvånad när de ringde i år igen. Det visade sig att alla barn kom mycket senare eftersom de väntade på tomten. I år ska jag vara där senare, ska bli så kul! Nu ska jag återgå till att fila på min repertoar. Ville ha in lite jullåtar…

Granen har förresten kommit till Fritsla! Bild finns i min telefon och jag kommer visa sedan. Dessutom ska det ju traditionsenligt dansas kring granen nästa söndag klockan… jaa… vid 16, kanske? Återkommer. Gitarren ropar på mig.

Såhär i valspurten har även pappan lyckats fastna på bild och dessutom hamnat på alla möjliga ställen här i Fritsla. Jag är nyfiken på hur de har lyckats eftersom det brukar vara lögn i h-e att kunna ta kort på honom i vanliga fall. Tips tages tacksamt emot!

Naturligtvis har jag varit ute och fotat underverket (klicka på bilden för större version):

Hur fint som helst! Min röst har du – och det är inte för att vi är släkt (kanske lite, iaf personvalet – fast det är ju för att jag känner honom väl och vet att han är fantastiskt kompetent!) utan för att jag tror på din/er politik. Sedan att du som pensionär både vill och kan välja – det finns det inga tvivel om… Go pappan!

Förövrigt var jag på mitt andra viktväktarmöte igår. Skulle bara väga mig, det hade ju gått 1,5 vecka och jag hoppades på viktminskning trots bröllopsmiddag på ca 550 PP och en kräftskiva veckan efter med minst lika mycket PP – räknat i snaps (jag får äta och dricka för 29 PP/dagen). -0,7 kg blev svaret. Inga mängder men hade iaf inte gått upp. Yey me!

Sist men absolut inte minst kan jag meddela att min Peter nu är en stolt morbror till en liten (eller ganska stor) tjej på 53 cm och 3800 gram. Grattis till föräldrarna (tror inte de läser här så det blir ett sådant där lite retoriskt grattis) och till hela familjen! Nu vet jag en mormor som är alldeles till sig… 🙂
Själv blev jag så exalterad över nyheten när systern ringde inatt (lite innan 4) att jag inte kunde somna om på ett par timmar (Peter stensov naturligtvis efter 5 min igen), men det var det värt! Man vill ju veta så fort som möjligt! Nu kanske man kan få snusa bebis snart igen…!
Barnen blev också alldeles jättelyckliga. Pluskusin (de ungarna är ju helt bebis-tokiga…)!! Nu börjar väl tjatet igen… ”Mamma, varför får inte vi en bebis?”, ”Vi vill också ha en sån!” Och Irmelin som förkunnar högt och stolt på dagis att hon ska minsann bli storasyster (säger man det tillräckligt många gånger så blir det sant!! – NOT). När de börjar titta misstänkt mycket på magen så vet man att hon varit igång igen… Fast jag tror de börjar lära sig nu.

Japp. Tillbaka till ergonomin…

Ja gott folk! Nu blir även Fritslas stolta gator fotograferade. På tiden, tycker jag! Vi såg Googlebilen utanför café Klockaregården där föraren passade på att äta lunch. Han uppmärksammade den fina inredningen och prisade maten högljutt (typ, eller om det var en geting som fick honom att hoppa omkring så glatt…?). Men så har de väldigt god mat här på caféet också!

Naturligtvis har vi förevigat detta stora ögonblick när hela världen kan få se Häggåns pärla – gata för gata! Googlebil:

I bakgrunden kan man även se nämnda Café Klockaregården. Stiligare byggnad och godare lunchmat för billig penning får man leta efter! Café var det enda som saknades i Fritsla för att göra mitt hjärtas by perfekt. Det blev verklighet för drygt 1,5 år sedan. Tack för det, Carina!

Peter hade med sig mobilen så han fick fota och maila mig… Mer goooooglebil (kolla kameran!):

Så nu kanske en och annan fritsla-bo blivit förevigad på våra vackra gator…

Jag måste beklaga att Hammarbys VD Åsa Sånemyr har sagt upp sig. Det var INTE bra – har fått ett sånt bra intryck av henne! Verkar tyvärr vara ganska mycket som inte funkar i den organisationen. Synd att man inte kunde behålla henne…

Jo, ni läste rätt! Toppen på björken hemma hos föräldrarna gav upp och ramlade rätt ner på  balkongen! Ni ser resten av stammen i bakgrunden. Räcket gav med sig också:

Irmelin poserar lite… 🙂 Jag fick ett MMS från mamman med liknande bild (fast utan Irmelin och ring, förstås). Fick såklart en liten chock!
Gick runt till andra sidan och tog fler kort:

Pappa hade precis åkt hemifrån när mamma hörde hur vinden susade alldeles extra. T.o.m. så hela huset skakade… Hon gick för att släppa in Shiram (katten) som hon visste låg på altanen i sin katt-igloo och möttes av den här synen! Så hon fick ringa pappan och bara hoppas på att Shiram inte låg under trädet… Båda katterna mår finfint by the way, var inne när vi kom och hälsade på.
Det är en rejäl bit träd som givit med sig:

Såhär ser huset ut från andra sidan järnvägen nuförtiden… taget i bilen i farten med mobilen men blev ok efter omständigheterna. Lite ovant kommer det vara:

Så det är andra trädet på ett par år – bigarrå-trädet gav ju upp för bara något år sedan. Den gången blev jag väldigt vemodig – detta var mer otäckt, vilken otrolig tur att trädet inte träffade rätt på huset!

Enligt SVT väntas mer oväder: LÄNK Tydligen är det vanligt att den första höststormen kommer mellan den 23 och 25 augusti… Vilken timing! Fast jag vill hellre kalla det den sista sommarstormen… 🙂 Det är iaf en storm vi sent kommer att glömma!

PS. Min Peter har ikväll varit upptagen med att löda… Sånt gör vi på tisdagskvällarna… 🙂

…i din brevlåda! Om du har turen att vara Fritslabo – förstås! Jag tyckte tidningen blev ovanligt fin den här gången… En artikel om cykelfesten och om vinprovningen. Det sista blev jag lite sugen på… Sedan om Röda korset i Fritsla med.
Jag skrev ju som bekant om Fritsla kök och bar där det kommer serveras öl och vin i framtiden. Inte på fat, dock. Tyvärr.
Mats Palmquist skrev vacker krönika om katter. Där fanns också fin bild på Shiram som bor hemma hos mina föräldrar.
Finfint!

Vi har gjort fantastiskt god mat idag! Eller Peter har gjort. Jag har diskat. 🙂 Och ätit. Det var pasta med gudomlig gräddig (tihi) sås. Med kyckling, citron, lök, soltorkade tomater och ruccola i. MMmmmmmm! Det du, moster, nästan dina takter, det! Nu är jag toktrött. Sängen kallar…

Fick förresten nya Offside idag. Halleluja!

Det regnade litegrann så vi hoppade tennisen idag. Men vad göra istället?? Fiska kanske…? Ja! Det gör vi!

Sagt och gjort, vi packade överbliven pasta (att fiska med), kaffe och lite bullar. Djungelolja (viktigt!!) packades naturligtvis och vi styrde kosan mot Furesjön.
Jag metar bara men Peter kastar. Det fanns bra med knott men djungelolja stoppar dem från att bitas (eller stickas, eller vad de nu gör…). Inget hände den första timmen innan vi flyttade. Men det slog lite här och där.

Vi invigde nya platsen med att fika: kaffe, kanelbullar och muffins på klippan där vi brukar bada. Det fanns inget folk vid sjön idag.
Vi såg en fågel som dök och simmade en lång bit under vattnet, kom upp, dök och simmade en bit till. Söt!
Sedan såg vi en älg (fin!!) på andra sidan sjön. De är så stora! Och så sött klumpiga…

Efter fikat fortsatte jag mitt metande (och Peter sitt) och helt plötsligt rycker det i flötet och upp kommer en… Kurt! (Alltså en mört, men de måste ju heta Kurt (eller Kört om det ska rimma men det kan man ju inte heta!) som i sången, väldigt söt version, du måste lyssna på hela så du hör namnet!) Peter och jag sjunger unisont och jag är så glad! Peter tar loss, jag fotar och vi släpper ut honom igen. Jag lägger på nytt bete och lägger på samma ställe igen. På två sekunder får jag Kurts äldre bror på kroken!! Han är större och jag blir lite nervös men Peter hjälper mig. Hade varit totalt borta utan honom… Fina fisken…!

Det blev sent och knotten blev allt ettrigare… Det var så vackert med de dramatiska molnen mot de häftiga få uppstickande tallarna och allt speglas i sjön. Sverige är så vackert på ett vemodigt sätt! Jag lämnar er med denna vackra bild:

Nu har jag beställt min väder-tidning!! Hoppas den kommer SNART!! Den är 52 sidor lång och innehåller information om bl.a. hur man förutsäger väder, var solen finns i sommar samt vackra bilder. Vill du också beställa? Kostar 59kr + porto 20kr = 79 kr. Klicka på länken nedan:

http://www.tidningenvader.se/

Jag kommer skriva mer när tidningen kommit… Ser fram emot detta så ni kan inte ana…!

Vädret här är underbart – lite i varmaste laget t.o.m. för mig men jag klagar inte! Kvällarna är magiska!! Jag började morgonen med att simma ca 15 längder i bassängen innan vi löste melodikrysset på 6:an. Skulle egentligen kolla upp några frågor men jag orkar inte riktigt… Vaaarmt (och skönt).

Igår var Peter och jag SÅ duktiga och spelade tennis en timme innan vi badade i Furesjön. Var faktiskt inte så fasligt kallt och jag lyckades komma i! Fast man måste ju skvätta lite i vattnet innan man hoppar i helt så man skrämmer bort fiskarna ordentligt (Peter skrattar lite åt mig men jag VÅGAR faktiskt inte hoppa i innan jag plaskat bort eventuella fiskar) och sedan måste man simma med lite plask då och då så att firrarna inte glömmer att man är i.

Anledningen till att jag är lite extra försiktig däruppe är att jag var däruppe själv och skulle bada för säkert 10 år sedan. Då ser jag en GIGANTISK (minst 1 meter) gädda simma förbi nedanför klippan (Nej pappa, INTE mellan ögonen – på längden, den här historien är sann!). Ni förstår att jag inte hade något annat val än att ta på mig igen och åka hem…

Förra sommaren fiskade vi uppe i sjön och jag lyckades faktiskt få en liten fisk på makaron-kroken (inte faasen sätter jag små söta maskar på krok…). Bror J fick ta loss den för jag tyckte så synd om den… Peter var en bit ifrån med kastspöet. Han (fisken – inte Peter) fick bo i vår hink en stund och vi döpte honom till Börje. Jag trodde det var en aborre men när Peter kom fram såg han att det var en mört! Det var synd för jag hade ju givit honom fel namn. Hade jag vetat att han var en mört hade han förstås fått heta Kurt! Vi tog kort på honom (Peter höll och jag fotade) och skickade ut honom igen (tydligen kan man inte bara hälla ut fisk – måste hålla den i handen o släppa den i vattnet, annars kan den drunkna). Fin va?! Det blev lite suddigt för Börje var en pigg rackare som ville vara i vatten…

Nu ska jag ta hand om all tvätt jag har… Suck…