Inatt är nästan min favoritnatt! Tänk att få en hel timmes sömn till skänks, bara sådär! Inatt drar vi tillbaka klockan en timme och får således en hel timme extra i sängen. Lovely!

Enligt SVT (LÄNK) förlorar vi på att flytta klockan, de tycker vi borde ha sommartid jämt för att man förlorar eftermiddagsljus som är viktigt eftersom det är då vi är ute. Mor min tycker likadant. Det gör INTE jag! Bäst var det förstås på den tiden när man jobbade helg och fick börja en timme senare… åh ljuva tanke! Lite avis på brorsan som har SÅN TUR!
Jag behöver det här ”extra” timmen på hösten, mitt i allt regn, rusk och mörker (jag gillar ju alla väder men ibland blir det lite enformigt) behöver jag just detta! Vårens omställning är fruktansvärd – tro inte annat – men den kan jag hantera i allt fågelkvitter och endorfinbrus… Dessutom hjälper det mig att hålla reda på vilket håll man ställer klockan åt. En timme mer att sova – eller mindre, beroende på när man behöver det som allra mest.

Idag har vi varit på spökfest. Har inte tagit några kort på barnen, får kanske låna av svägerskan? Barnen var Madicken och Link (of Zelda), Peter var en oerhört charmig (naturligtvis) Björnbuse och jag lånade Irmelins två år gamla lussedräkt och föreställde en Lussekatt (eller Lustigkatt). Dräkten är gul (och lite bylsig – hon hade den över overallen eftersom de lussar ute) med målade virvlar på och i ansiktet är jag katt-sminkad. Så här:

Man har inte roligare än man gör sig… 🙂 Nu ska vi sätta igång med nya pusslet. Hoppas ni får en härlig sovmorgon imorgon!

Barnen har varit hemma idag. De hade lite, lite feber imorse så det kändes onödigt att skicka iväg dem till skola och dagis. Båda blev SÅ ledsna och besvikna eftersom det var höstmys på dagis och maskerad på skolan… Men vad göra…? Vila och hoppas på det bästa.
Tempen ligger runt 37,5 men de känns varma och lite småhängiga (även om de orkade ett litet besök från kusinerna) så de får stanna hemma imorgon med.

Jag måste berätta om min dröm från tidigare veckan. Jag drömde att jag var med barn (så verkligt!), så vaknade jag av klockan 6.55, sedan brukar jag alltid snooza lite i 5 minuter och bara smådåsa lite gott sådär.
När jag vaknade den här morgonen var jag kvar i drömmen såpass att jag trodde jag var gravid och började planera hur jag skulle flytta om (barnen varsitt rum och Peter, jag + bebis i lekrummet) och var helt på det klara med att det bara var att sätta igång. Positiv som attan var jag, trots allt. Tänkte att det bara var att köra.
Fatta SKÖNT det var ändå, när jag kom på att jag inte var ett dugg gravid och inte behövde flytta en meter (hatar att flytta)! Att jag kunde dricka starköl till lunch om jag ville och att jag inte var tvungen att sticka ut och tokragga jobb med en gång (för att få upp SGIn, rätt jobbigt att leva på 5000 i månaden…). Halleluja!

Förövrigt är Peter ute och svirar med jobbet ikväll. Han försöker vinna på hästar (Åby) så att vi ska kunna åka på VÄRSTA bröllopsresan när det är dags. För det är väl därför man gifter sig??
Jag? Ja, jag viker tvätt och betalar räkningar. Jippi.

Fantastiska Bajen! Det gläder våra misshandlade fotbolls-hjärtan att vi äntligen får lite medvind! Vi tog hem det på straffar för andra gången i år (BP i somras), gaaah, nerverna!

Hallenius spelade inte pga. knät så nu får vi sikta in oss på finalen den 13 november På söderstadion. (Kusin E’s födelsedag… Is it a sign?) Man vill ju liksom hylla honom innan han drar (inte jag personligen, tyvärr, men Bajen-klacken!)… Vem ska nu smeka in bollen i mål?
Jo, Christer Gustafsson har gjort bra ifrån sig och nu ryktas det om en viss ”Runa” som tydligen tränar med Bajen. Den mannen har hjärta, han har en del att lära andra ex-bajare som häver ur sig löften utan att hålla dem… Som bror min väntat på Björn Runströms återkomst, hoppas det blir av! Aftonbladets artikel om detta hittar jag inte nu. Konstigt?
Castro-Tello gjorde andra målet i dagens match. Han är en härlig spelare…

Oisín skötte sig som vanligt finfint i Borås och detta var antagligen vårt sista besök där. Som jag fattat det så lämnar de över till rehabiliteringscentret i Göteborg och Borås nu när vi snart får en diagnos (hoppas!).
Det märktes idag att det går framåt. Han ligger förstås långt bakom jämnåriga i styrka men han kan t.ex. gå uppför trappan utan att dra sig upp och ändå gå rak i ryggen! Det är jätteskillnad mot i våras!
Mycket kan det bero på att han känner sin kropp bättre och kan kontrollera rörelserna mer. Hon sa även att hans balans är otroligt bra. Kul att höra!
Nu ska jag lägga mig, tror jag… Det är en dag imorgon också.

Kommer ni ihåg det osannolikt vackra målet vårt blivande italien-proffs gjorde mot Syrianska? Det gör jag! Och när jag läste på text-tv att ett svenskt mål hade blivit nominerat så förstod jag genast vilket det var… Det är alltså nominerat av FIFA till – inte Sveriges utan – VÄRLDENS vackraste mål 2010! Vår Linus…!
För er som glömt eller missat kan jag bjuda på den godingen här:

Så vackert! Hoppas det kan sporra honom att uträtta ett eller annat stordåd mot Kalmar. Visserligen har han inte spelat match på ett tag men om man ska se till säsongen så har ju Bajen nästan bara presterat mot lag med lite klass (med svenska mått mätt, förstås). Imorgon kväll (eller ikväll – det är ju redan onsdag) är det dags och inte sänds det på tv heller. Dumma…

Imorgon åker vi till Borås med Oisín för att träffa sjukgymnast och Borås-neurologen (vi ”har” ju en i Göteborg med…). Oisín är väl förberedd. Han var ledsen först eftersom han missar ”Nallens dag” som de uppmärksammar i skolan imorgon. Han får ta med valfri nalle (Mario) till sjukhuset och bjuda honom på fika där ist. Besvikelsen har lagt sig lite nu som tur är…

Nu ska jag krypa till kojs. Skönt!

Visste ni att det finns ett Lennart Nilsson award för att hedra ”vår” fotograf? Lennart Nilsson är han som tog foton till den fantastiska boken ”Ett barn blir till” (I love!) och i år får en amerikan vid namn Kenneth Libbrecht priset. Han har tagit foton på snöflingor med hjälp av ett specialdesignat mikroskop.

Detta gör han för att ”kartlägga de underliggande fysikaliska mekanismerna.” Bilderna är tagna vid -15 grader och snöflingorna i fråga är ovanligt stora, 2-5 mm. Han har tagit upp dem med pensel och placerat dem på mikroskopet… Vilket jättejobb!
På bilderna står ortsnamn som jag gissar har att göra med var han ”fångat” dem. Ontario och Vermont (först trodde jag han döpt varje form, 😀 ) finns, men finast är de från Kiruna!

Vill ni läsa hela artikeln så kan ni klicka HÄR men om ni vill gå direkt till ett urval av något av det skiraste och vackraste naturen kan tillverka (själva snöflingorna alltså) så kan ni klicka HÄR för ett vackert bildspel.

Vill ni höra del av motiveringen? Här kommer den:
”Med sina fotografier av snöflingor förvandlar han matematik, fysik och kemi till bilder av yttersta estetik.”

Libbrecht får 100 000 kronor, Lennart Nilsson själv medverkar vid prisutdelningen den 3 november och framför allt så får ju Kenneth faktiskt världens främsta utmärkelse inom vetenskaplig och medicinsk fotografi.
Bor man i Stockholm (eller däromkring) så kan man gå och lyssna (framför allt se) på en föreläsning:
”The secret Life of a Snowflake: A close look at Nature’s Frozen Art”
Torsdag 4 november kl. 18 i Postmuseet, Lilla Nygatan 6, Gamla stan, Stockholm.
Ingen föranmälan krävs.

Den är öppen både för allmänheten och pressen så passa på om du bor närmare än jag… annars får du nöja dig med bilderna på SVT’s hemsida. Eller vänta till november när vi får snöflingorna från Kiruna på svenska frimärken!

Ja, äldre än så blev inte den stackars killen som genade över 41:an vid McDonald’s i Kinna. Han hade mörka kläder på sig och sprang över vägen istället för att gå genom gångtunneln. Så fruktansvärt för han familj och vänner. Så onödigt på ett så ungt liv!

Jag tänker också på den stackars föraren som antagligen inte såg någonting pga. regn och mörker. Hela händelsen är så tragisk och det enda man kan göra är att hoppas att det aldrig, aldrig händer igen. För honom är det för sent. Det gör ont i hjärtat.

Länk till BT.

Vad ger ni mig för den brottar-överskriften? 🙂

Detta var vad vi ägnade oss åt tors-fre på Östra i Göteborg förra veckan. Oisín var som vanligt helt fantastisk och kämpade på. Flåsade och blåste om vartannat. Genom munnen och vardera näsborre. De t.o.m. satte honom i ett lufttätt litet utrymme (helt genomskinligt) där han fick andas i ett rör. det var för att mäta hur mycket luft han hade kvar i lungorna.
Han gjorde allt som hon bad om utan att säga emot en enda gång. Damen som instruerade var fantastiskt entusiastisk och jag tyckte hon var ljuvlig! Jag var även mäkta stolt över Oisín, speciellt när hon påtalade hur duktig och hjälpsam han var.

Sedan tog de blod från stick i fingret för att kolla C2O (tror jag) innan vi fick permission och åkte och åt på Burger King. Sedan åkte vi till bror Fredrik med familj och härjade lite innan vi begav oss tillbaka sjukhuset. De hade då stängt portarna så vi fick gå genom akuten… 🙂

Vi tittade lite på film innan Oisín bytte om till nattskjortan, sedan poserade han glatt. Sötaste Oisín!
Det var ett mysigt rum, förövrigt samma rum som vi var i i våras efter muskelbiopsin (som ni kan läsa om HÄR om ni missat det).

Vi kikade vi på Pippi (tecknad – gillar inte!) och efter det kom de in och satte på alla band och slangar, inklusive en plastgrimma för att mäta utandningsluften – allt skulle sitta på hela natten.

Jag har världens sötaste kort på Oisín när han sover med plastgrimman men han ville inte visa det för någon som han inte känner. ”Bara för släktingar och andra som jag känner”, som han sa.
Dessa kort har han godkänt och han ville att jag skulle lova att jag bloggade om det så ”andra barn vet att undersökningar inte är farliga” (hans ord). Liten… (fast stor)!

Slangarna hindrade honom förstås inte från att spela sitt älskade DS! Den här kvällen var det Batman som gällde innan han somnade lite i 11.

De kom in och kikade på oss en gång i timmen, antecknade hur Oisín låg och om han snarkade osv. Jag sov inte så bra – förstås. Vaknade flera gånger och kikade på Oisín så alla band och slangar låg rätt. En gång hade han tagit av sig plastgrimman men jag fick den på plats igen.

Nästa morgon väckte de honom med att ta samma blodprov i fingret igen. Han hojtade lite men var väldigt, väldigt duktig!

Svaret får vi om ca. 3 veckor, antar att vi ska få svar på muskelbiopsin då med. Är det Central Core Disease eller inte?

Jag blev jätteglad och Peter sådär glad när det såg ut här utanför vårt fönster idag:

Jisses vad det snöade!! Jag blev alldeles lycklig. Det är bara för magiskt med första snön! Peter suckade något om jobbet och vinterdäck men jag lyssnade inte så noga i min lyckobubbla… I natt väntas det tydligen 5-10 cm. Den här lade sig inte (utom liiite på balkongen).

Vem har värdens toppen-svärmor? Kan det vara jag…? Vi fick lite besök igår (förutom Oisíns kompis och Birka och Johan + alla barn) i form av Peters mamma som hade med sig en vacker liten blombukett eftersom hon hade hört ”att jag var så duktig i måndags”! Hur gulligt som helst! Älskar det fina röda gräset 🙂

Nu ska vi äta lite smörgås innan Oisín och jag ska hämta kusin E och gå på bok-skol-teater av något slag. Hurra! Det är toppen att barn som ska gå på sånt här och att man måste följa med!
Irmelin stannar hos Birka med Kusin M som hon är så otroligt förtjust i. Söting!

I lördags slog vi till och åt surströmming. Ni som fegar ur missar verkligen något!! Det är jättegott och en del av vårt svenska arv. T.o.m. Oisín åt ju för tusan! Filmbevis kommer nedan… Till hade vi mandelpotatis, rödlök, mesost och tunnbröd.

Visst är burken vacker?

Mamman hade dukat fint och tänt ljus (för att minska lukten lite – inte för att det luktar illa utan för att det luktar mycket) som faktiskt inte behövdes… det luktade inte så mycket och snapsen höll oss varma… 😉
Katterna var inne men inte så intresserade av fisken. Kanske lite för salt?

För er som aldrig ätit (eller sett) denna läckerhet:

Gött!!

Irmelin passade på att tappa sin första tand på kvällen. Stora tjejen!

Det var en mycket trevlig kväll med god mat, dryck och sällskap! Vi sjöng snapsvisor och skrattade. Tack mamma, pappa och syster! Tills nästa år när det är dags igen… 🙂

Också var det då filmen… Man ser inte mycket men man hör definitivt att Oisín (matpetigaste ungen jag träffat) säger ”Mmmm…!” och att han inte vill ha min fisk för han vill ”ha en egen”!

Och NEJ, fisken är inte rutten. Den är jäst. Så det så!

Imorgon ska jag blogga om Oisíns sjukhusbesök, ska bara kolla med honom vilka kort han tycker jag ska använda. Han var SÅ duktig!

Jaa, mina vänner, nu har vi spelat och det var SÅ kul!! Vi spelade i 40 min (ungefär) och Ian tyckte vi var bra, sa Fina. Riktigt bra! En av de som lyssnade ville att vi skulle komma och spela på hans pub i december så vi lämnade numret så får vi se om han ringer…

Det blir nog fler spelningar på Dubliners iaf, sedan får vi se om det blir på denna eller den på Järntorget. Jättekul! Detta gör vi nog gärna om!

En lustig grej var att Ian (som bossar över musiken) känner Tim som bor här i Fritsla, de har spelat i samma band och gått i skola ihop! It’s a small world!

Nu ska jag sova! Sedan måste vi repa låtar!! Tack för påhejningarna, på sms och blogg. Och tack mamman för uppmuntran och barnvakt åt glada barn! God natt!