Jag spricker! Vet ni det: SPRICKER!!! av stolthet!

När jag loggade in på mitt konto på skolan så hade jag fått betyg i Företagsekonomi A. Fast han skrev inte vad jag fått utan jag var tvungen att klicka mig in på ”Resultat” med bultande hjärta och darrande händer (de har inte hunnit sluta darra än…) och vad får jag se?

TRE stora vackra bokstäver som ett bevis på att jag helt greppade det svåra jäkla ämnet i slutändan. Med bravur dessutom (måste ha skrivit ett sjuhelsikes prov! Visst kändes det bra – fast det vågar man inte säga högt…)!
MVG till miiiig!

Jag tjöt rätt ut (faktiskt) och jag tror att jag kan ha skrämt bort en och annan kund för PeBe’s här nere…. Skulle så vara fallet ber jag ödmjukt om ursäkt men sån här lycka kan man inte dämpa.
Nu ska jag försöka att inte sms:a varje kotte i min telefon… Sedan ska jag SPELA! Det har jag förtjänat.

Glada, våriga och euforiska hälsningar sänder jag er alla! Tjoflöjt!

Nja, det är inte illamåendet – just nu. Det brukar komma några gånger om dagen men brukar inte hålla i sig mer än några minuter (ta i TRÄ!) så jag klagar inte. Nej det är min mentala hälsa jag funderar över…

Jag har ju skrivit om den här scenskräcken förut. Det är fånigt – men  nu har jag tagit det till en ny level, känner jag. När Peter kom hem igår satt jag och pysslade med en låt. Fast jag vågade inte sjunga ut eftersom han skulle komma hem närsomhelst så jag nynnade till gitarrspelandet. Då ”smyger” han in (jag var lite upptagen och hörde inte när han stängde dörren) och jag hör barnen ropa ”HEJ PETER!!” (de gillar honom – mycket. Nästan lika mycket som jag). Naturligtvis slutar jag och Peter kommer in och kramar på mig:

”Vad fint du spelar!” säger han och fortsätter: ”Och du sjunger jättefint också!” Jag blev helt stirrig och frågade om han VERKLIGEN hörde vad jag sjöng (det är texten som känns mest pinsam och privat och… jobbig) när han insisterar blir jag alldeles ifrån mig och GRÅTER lite.

Hmm… Normalt??? Me thinks: NOOOO!

Stackars Peter erkände att han inget hört och jag kunde lugna ner mig igen (typ sluta hyperventilera och torka tårarna)… Allvarligt talat så undrar jag om jag ska anlita någon sorts hjälp? Valium, någon?

Idag har Irmelin och jag planterat lite. Jag har inte tagit kort eftersom det faktiskt inte är så mycket att se… Jord i plastkrukor är sådär lagom spexigt.
Tänkte iaf berätta vad vi planterat, Irmelinisen och jag:

– Basilika
– Rosmarin
– Persilja
– Petunia
– Luktärt (blötlagd och torr)
– Slingerkrasse
– Physalis
– Cantaloupe-melon
– Paprika
– Plommon
– Sharonfrukt (vild chansning, tryckte bara ner det som ”känns” som kärnor)

Vi får se… Spännande! Ska försöka uppdatera bättre i år än förra året… Det slog mig att jag funderat länge och väl över en frukt som jag satte förra och förförra året som är så otroligt söt (utseendemässigt alltså), kan ju bara kolla vilken det var, tänkte ändå länka…

Ja! Carambole var det! Den tar lång tid på sig att komma igång, växer långsamt men är så otroligt söt och vän + att den dör på höstkanten (vissa är inte så bra på att vattna som man kunde önska)… Gör ett nytt försök i år!
Jag har ett par plastkrukor som fortfarande står tomma.

Igår, lördag spelade vi konstant! Alla möjliga spel, riktigt kul var det!
Morgonen började traditionsenligt med melodikrysset som vi löste efter bästa förmåga (tror det gick bra) och sedan slöade vi lite med te innan vi gav oss på det kära Alfapetet! Dagen till ära var även lillkusinen (Gabriel – eller Gaby – inte att förväxla med yttepyttekusinen Alba) med. Så här blev resultatet:

Jag gick ut ganska starkt med DRAPERI (som Gaby senare förlängde till HÄNGDRAPERI (med sväng) – varvid jag nästan grät av lycka), Birka lade FÄDER och Gaby VACKER och sedan rullade orden på. Ja, ni ser ju själva… Jag fick ut alla mina bokstäver i HAMNSTAD och det var jag ganska nöjd med! 🙂
Jag lade även RUSADE (med sväng och UV) som Birka sedan förvandlade till GRUSADE när hon lade GULLIGT. Gaby sparade ihop till ENZYM (snyggt) som vi sedan hjälpte att förlänga till ENZYMERNA på 4xordpoäng. Det gav poäng det…
Birka lade vackra SOLRÖK och även JODEN (var lite tydligare nästa gång, kvinna!) som gav fina poäng. I slutändan var det ändå Gaby som drog det längsta strået och vann:

Han verkade ganska nöjd med det som ni kan se på vinnarbilden… 🙂

Jag tog en sväng runt huset med far min och vi filosoferade över veranda-reparationer, köksgolv och singel till gången… Vi kikade även på vårblommorna som vågat sig upp…

Vi gick sedan till 6an och spelade Oogachakka (kul!!) medan maten blev färdig – jättegoda biffar och klyftpotatis!

Sedan gav vi oss på nästa spel, nämligen Settlers! Här tog jag hem segern, hurra! Det var länge sedan vi spelade det och jag fick mersmak!

Sist men inte minst avslutades dagen med Singstar! Gaby slog mig i en låt (Life on Mars, Bowie) men det är smällar man får ta – det är ett synnerligen roligt spel!
Så ni familjemedlemmar som inte bor i Fritsla (eller som inte hälsar på ofta nog) – nu ÅNGRAR ni er va??! 😀

Idag har vi tagit det betydligt lugnare, jag fick en oroande feedback från en lärare där hon efterfrågade sådant som redan skickats in (av de andra i gruppen) och jag oroar mig för att vi har missförstått uppgiften helt… Väntar svar från henne (har mailat) och HOPPAS att det bara är ett missförstånd… 🙂

Nu ska jag göra pannkakor och ska försöka hinna spela lite gitarr innan Peter kommer hem. Trevlig söndag på er! Tjing!!

Ja, nu är jag så HELKLAR! Visserligen har jag inte fått svar på de två sista ämnena än men det spelar ingen roll. Jag är säker på minst G i båda ämnen och det är det som räknas! Gött!
Sedan får jag väl erkänna att MVG’t hägrar, iaf i Projektarbete där vi gjort ett synnerligen fint arbete i projekterandets anda!
Företagsekonomi… tja, det är inte det att jag är dum (faktiskt) utan… jag vet inte, det känns som jag har koll men så blir det småfel ändå. Blir kanske inte högsta betyg men jag har förstått mig på saker som jag trodde skulle vara evigt förborgade. Jag fixar det här faktiskt!

Som ni märker har jag hittat självförtroendet och ska omedelbart söka vartenda jobb jag kan komma över! Jag har några % på hemtjänsten med så det är inte alldeles kört.
Ikväll ska jag fredagsmysa med barnen (Peter jobbar – stackars) och ta det lugnt.

Är inne i en liten låtskrivarperiod och går och nynnar och funderar ut formuleringar. Det är lite mysigt, jag har kommit på att man kan spela in musiken på datorn med så slipper man noja över att låtarna försvinner. Jag kan ju bara spela när Peter inte är hemma (eller i duschen) så det blir inte så ofta… 🙂

Läser Hästarnas dal – det är charmiga böcker det där…! Nu kan jag läsa och spela med gott samvete – inget plugg som hänger över mig mer…
…där de härliga lagrarna gro… HURRA!

Idag var ingen strålande dag – förutom vädret…

Började direkt på morgonen när chefen på hemtjänsten ringde och jag måste bestämma mig för hur jag ska göra i sommar. Hon vill att jag jobbar 3 veckor + 3 dagar. Två veckor i juni är på schema (men 60% är inte mycket att hänga i julgranen – eller midsommarstången) men de resterande i juni är jag utan jobb. Sedan 3 veckors jobb i juli och tre dagar mitt i augusti. Det suger.
Dessutom är min sista jobbvecka hans första semestervecka – den som vi alltid tillbringat tillsammans utan barn… Inte går det att flytta eller ändra heller – det är detta eller inget. Tro nu inte att chefen är en sådan omöjlig chef som inte försökt, för det har hon. Men nu är det som det är och jag har ÅNGEST! Ska jag försöka hitta något annat ist, så jag har jobb när barnen inte är i hemma? Så trött på att få jobba på nåder på hemtjänsten!! 4 år (från och till, och jag HAR blivit erbjuden vikariat men då ville jag inte tvinga på Peter så mycket barnansvar…) har jag gjort det nu. FYRA ÅR!

Sedan fick jag ÄNTLIGEN tillbaka Företagsekonomi-uppgiften idag (den som jag lämnade in den 6 mars!). Hade gjort en del klantmissar och fick bara N på den uppgiften (som ett G ungefär) blev SÅ besviken… Jag har ändrat men får inte riktigt ihop siffrorna ändå, nu måste jag vänta på svar från läraren. Det går INTE fort. Provet har man kunnat göra från i måndags till på fredag. Nu har jag två dagar på mig att få ihop det…

Precis när jag fått uppgiften så ringde Peter och jag bara bröt ihop och lipade järnet. Ibland behöver man en liten urladdning, men det kändes så hopplöst med skola och jobb och allt på en gång.

För, vet ni? Jag ÄR smart och bra! Börjar t.o.m. utveckla någon form av organisationssinne – ett ganska bra sådant…! Jag vill bara ha ett enkelt, simpelt (eller utmanande och intressant helst men jag nöjer mig med det förstnämnda) jobb där jag vet att jag får EGNA tider och inte bara jobba de timmar som blir över. Jag har förtjänat det!

Men det känns sådär roligt när man får tillbaka mail från sökta jobb där det står: 450 (jag överdriver inte) sökande, du har inte gått vidare… blablabla…
Måste se över CV och brev  igen så de inser hur bra jag är. Jädrar vilken toppentjej jag är (behöver peppning, märks det?) och vilken lycka det vore att satsa på mig!

Nu ska vi nog kika lite på Greys Anatomy…
Det ryktas förresten om att trafikverket och kommunen kommer och tittar på stationshus-platsen i nästa vecka för att luska över hur de ska fixa… Hoppas de fixar nåt snyggt!

Irmelin hade en ganska tårfylld morgon som avslutades med det rubricerade tårfyllda utropet. Men vi kanske ska ta det från början:

Av någon anledning kom hon ihåg att hon blivit av med sin lillkatt på planet till Irland i vintras (om ni missat det inlägget så finns en länk till den mardrömsdagen HÄR) och plötsligt idag VILLE hon ha tillbaka den.
Vi försökte lugna henne och prata med henne om att det inte är någon idé att ringa eftersom de säkert gjort sig av med katten (antagligen slängt, men det kan man INTE säga – de har gett bort den till en flicka som inte har några andra leksaker, kanske i Afrika?). Hon ville inte godta det utan krävde – medan tårarna fullkomligt skvalade –  att vi skulle ringa SAS ögonblickligen.
”Jaja,” sa Peter till slut och låtsades knappa in siffror och gav luren till mig. Jag låtsades prata med någon – då RINGER telefonen… 😀 Det var biblioteket som fått in en beställd bok. På’t igen!

Vi låtsasknappade in ett nummer igen och jag låtsades prata med SAS – igen. Tanken var att vår empatiska dotter skulle tänka på den söta flickan i Afrika som kramade det enda gosdjur hon någonsin haft och som var hennes enda vän i brist på familj och vänner. En tygkatt som blir den lilla flickans endaste enda vän… Men nej… Vår tydligen-inte-så-empatiska dotter YLADE:

AFRIKAAA HAR STULIT MIN KAAAHAHAHATT!!!

Hon var så otroligt olycklig och var bara helt ifrån sig, sparkade och skrek samma sak om och om igen. Liten… Till slut lugnade hon ner sig fast det  satt långt inne.

När vi kom hem nu på kvällen hittade vi ett avi i brevlådan adresserat till Oisín och Irmelin. Irmelin tittade på mig med uppspärrade hoppfulla ögon och sade:

”Mamma, tror du att det är från de i flygplanet? Tror du att de har hämtat katten från Afrika och skickat hem den till mig igen?”

Hmmm… nej.

Enligt BT har vi haft en medeltemperatur över 0 tre dagar i sträck fram tills igår.

För er som inte vet (gud, vad jag är nördig ibland…!) så är det meteorologisk vår när medeltemperaturen varit över 0 i en vecka. Även om det  kommer en meter snö och är -17 veckan efter det, så är det fortfarande vår eftersom våren inte kan gå tillbaka (man fattar knappt att ordet ”logisk” ingår i meteorologisk…).
Våren räknas då fr.o.m. den första dagen av dessa sju.

Det ser varmt ut de närmaste dagarna med och jag tror inte nattens minusgrader ställde till med något. Så då betyder det – mina vänner – att vi JUST nu står i vårens första skälvande (snöiga) andetag!! Det har alltså med största sannolikhet varit vår ända sedan i tisdags!

Jag hälsar er alla en trevlig vååår!

Jag är förresten lite extra glad och självgod idag eftersom jag lämnat in min sista uppgift till Företagsekonomin. Ett ”litet” (tänk positivt!) prov kvar nästa vecka och en liten uppgift till Projektarbetet sedan är jag FÄRDIG! HURRA!

För nåt år sedan hände en skum sak här hemma… Jag har inte kommit mig för att skriva om den men så dök den bara upp i huvudet här idag och nu ska ni få höra om den promenadsugna ballongen! 🙂

Peter och jag satt och tittade på TV en sen kväll när barnen sov. Helt plötsligt ser vi Irmelins Dora-ballong komma åkandes bakom mig som satt i korta soffan. Den hade varit i barnens lekrum och hade nu ”promenerat” (alltså den var lite gammal och svävade nån meter över marken) från barnens lekrum genom hallen och in i vardagsrummet där den först gick fram till ytterdörren stannade liten stund, vände, tog en sväng in på toaletten. Där åkte den ända in till elementet och upp i taket där den hängde ett tag. På nåt sätt vände den ut därifrån, guppade lite vid soffan och gick till balkongdörren och stod där och guppade. Den gick helt självmant.
Till slut släppte vi ut den! Vi rörde inte vid den en endaste gång (förutom för att putta ut den genom dörren, har den gått dit så får den stå sitt kast!)!
Visst kan man prata om ventilation men det var oerhört creepy när den bara kom glidande sådär… Hade jag varit ensam hade jag nog ringt hit en kompis men Peter hade flyttat in då.
Vi blev så fulla i skratt. Det var inte löjligt och inte otäckt – bara… onaturligt. Vi tittade på varandra och sa: ”Det här HÄNDER bara inte… Det ser helt sjukt ut!” Också fnissade vi igen…

Så går det till hemma hos oss… 🙂

Arabiska (och alla andra språk , egentligen) kan ibland låta som svenska (om man har lite fantasi) och jag har många gånger fnissat lite när jag hört arga farbröder tala på nyheterna eller så.

Nu har någon tagit detta ett steg längre och klippt ihop en film med Gadaffi-uttalanden som kan låta som svenska ord – om man vill. Han låter som en sinnesförvirrad (nu menar jag inte vanlig demens…) gammal tant med utländsk härkomst som tagit alldeles för mycket anabola…

Bl.a. berättar han den urgamla historien om tomaten som gick över en väg (KOOOOOOOOM nu ketchup så GÅÅÅÅÅÅR vi! – kusin E’s bejublade version) – fast med en annorlunda tvist, kan man säga… Dessutom nämner han på ett antal människor, någon som heter Susanne verkar vara viktig men Börje… han är INTE populär. Det här med Aina och tomaterna verkade uppröra honom svårt med… Han gör klart att han inte är nöjd i alla fall.

Det bästa är väl om ni tittar själva. Jag har skrattat så tårarna runnit (ska förstås inte så mycket till) hoppas den kan förgylla din fettisdag med… 🙂

Långa versionen ca. 11 min (kan vara bra med pauser när han fepplar med glasögon och annat… annars missar man massor när man skrattar…):

Korta versionen ca. 6 min :